Dagens Nyheter – 10 februari 1866, sida 2

ARCOVU LAR VELA AV De Kronprinsen af Danmark äimnar företaga en längre resa, och derunder bland annat besöka Frankrike, Grekland och Egypten. Han skall åtföljas af general Kaufmann. I Amerika har nyligen utkommit en bok som kallas Uppoffringarnes bok. Den utgifves af hrr Derby och Miller till åminnelse af den storartade välgörenhet, som uuder sista kriget utvecklade sig. Den skall upptaga alla de kristliga inrättningar till landets hjelp, som då kommo till stånd, och som visa hur mycken patriotism och menniskokärlek det finnes hos det fria Amerikas folk; den skall också åt efterverlden bevara minnet af de många ädla drag af enskildt frikostighet, som så mycket bidrogo att gifva ljus åt de dystra taflor kriget erbjöd. För att få den första upplagan af boken tryckt och värdigt utstyrd, har en rik medborgare i Newyork, George Jones, skänkt icke mindre än 160,000 rdr. Boken har nu varit utkommen några veckor och den rättfärdigar fullkomligt de förhoppningar man på förhand hyst om den. Framställningen är klar och iden är väl utarbetad. Amerikas förnämsta artister hafva skyndat att bidraga till illustrerandet af detta verk, som står ensamt i sitt slag, innehållande mästerprof af sådana tecknare af Darley, Nast, Hennesay, Hoppius och en mängd andra. Texten beskrifver på ett underhållande språk de händelser, som på ett eller annat sät: stå i samband med väckelsen och utvecklingen af denna allmänna och enskildta frikostighet och uppoffrande hjelpsamhet, som representerar den så att säga romantiska sidan af kriget. En högvigtig lagstiftningsfråga. Det engelska parlamentet sammanträdde i går åtta dagar sedan och konstituerade sig genast. Det är betecknande för engelsmännens fasthållande vid formaliteter och deras vördnad för drägter och andra yttre former, som knyta sig till deras konstitutionella lif, att den första fråga, som förekom till behandling i underhuset, innan ännu ordföranden (the speaker) var vald, rörde den drägt, som parlamentsledamöterna måste vara iklädda, då de infinna sig vid ordförandens officiella middagar och soupter. Det var Bright, den store ledaren för det radikala partiet. som bragte frågan å bane. I flera generationer har det varit sed, att de, som inviteras till ordförandens societet, infinna sig antingen i uniform eller hofdrägt, knäbyxor med silkesstrumpor och skor. Det finnes ledamöter, som måst kosta på sig 50 pund (900 rdr) för att kunna infinna sig vid ordförandens bord i den rätta galadrägten; men kostnaden är endast en bisak; hutvudsaken är, att de allra flesta känna sig generade öfver en dylik utklädning. Sålunda hado Cobden på grund af detta bruk afhållit sig från att infinna sig på ordförandens bjudningar under de tjugofyra är som han var medlem af underhuset, och många andra afhållas derifrån af samma anledning. Denna traditionella förpligtelse ville Bright nu ha upphäfd, men en så enkel sak är icke så lätt att få igenom. Så snart Bright hade talat, reste sig finansministern Gladstone, säsom den der i egenskap af underhuscts ledare först var förbunden att uttala sin åsigt om den föreslagna reformen; men äfven för (iladstone, som annars mer än de flesta är höjd öfver småaktigheter, var det icke möjligt att genast yttra sig för den föreslagna drägtförändringen. Man skulle kunnat tro att det var fråga om nedbrytandet af en bland grundpelarne för den engelska författningen, så varsamt och betänksamt blef förslaget behandladt af ministern. Han yttrade: Den ärade ledamoten för Birmingham har fäst husets uppmärksamhet på en fråga, som berör många ledamöters åsigter och känslor. Jag tror att min ärade vän (den designerade ordföranden), till hvilken en så vigtig fråga ställes, icke genast kan yttra sin tanke i en sak af så stor vigt och betydelse som denna. Jag anser ej att vi böra framtvinga ett yttrande af honom, innan han fått tillräekENN NEKATS