Dagens Nyheter – 10 februari 1866, sida 2

Prof på inbillning och fördom. Vid Grenna rådhusrätt förevar den 22 sistl. jan., tilltalad för fylleri och olofligt innehafvande af arsenik (icke mindre än 72 ort af skarpaste slag) hemmansegaren Anders Svensson från Smörsjö i Traheryd socken, Sunnerbo härad, hvilken, erkännande båda tillmälena, i afseende på arseniken anmärkte, såsom orden i protokollet lyda: Att han icke förskaffat sig densamma för att dermed drifva handel, utan till skänks erhållit den af en gammal bekant, numera afliden lumpsamlare vid namn Sven Johansson från Traheryd, i ändamål att under sina utvandringar från hemmet, för afsättning af ortens tillverkningar: väfskedar, genom giftets bärande på sig skydda sin lekamen från hvarjehanda otyg och sjukdom samt stärka och lifva sinnet, allt efter vännens och gifvarens råd och försäkran, grundad på egen mångårig urfarenhet; förmenande, dertill af framställdt spörjsmål föranledd, svaranden också, att han af arsenikens förvarande invid sin kropp under sina kringvandringar städse känt en alldeles förunderlig verkan, ithy att han alltsedan gåfvans användande på detta sätt befunnit sig ovanligt frisk, ungdomlig och munter; men deremot, sedan polisen den 15 s. m., ertappade honom med och obarmhertigt nog beröfvade honom samma säkra förvaringsmedel mot allt ondt, hade svaranden oaflåtligen känt sig illamående samt besvärad af hufvudvärk och väderspänningar och derjemte blifvit till ytterlig grad modstulen. — Icke en gång denna törklaring hjelpte. Den troende, stackars mannen blef, förutom fylleriplikten, dömd för olofligt innehafvande af arseniken till 25 rdr rmt böter. — Det tokigaste af alltihop lär dock vara, att en person endast af arsenikens bärande till apoteket, för utrönande af vigt och beskaffenhet, säger sig hafva blifvit under flera dagar illamående. Deraf sannas gamla ordspråket, att hvad som kan vara godt för skomakaren, är det icke för skräddaren. Om exporten af ladugårdsprodukter. Landtbruksklubben i Lidköping i förra veckan var talrikt besökt. Bland andra för landthushållningen vigtiga frågor, som der voro föremål för diskussion, intager den, som rörde exporten af kreatur, otvifvelaktigt första rummet. Från många håll har klagats öfver, att denna export icke alltid gifvit så fördelaktiga resultater, som man haft skäl att vänta. Orsaken härtill är att exportörens bästa ofta blir mindre väl bevakadt af dem, som på den utländska handelsplatsen ombesörja kreaturens försäljning. Klubben ansåg derföre nödigt vara att föranstalta, det en lämplig person alltid medföljer vid hvarje större export, för att vid försäljningarne vara exportörernes ombud. Bränvinets följder. Hemmansegaren Olof An dersson i Skarbohl i Silbodals socken påträffades söndagsmorgonen den 14 januari liggande döende i en s. k. gata vid hemmanet Ertkärn ej långt från sitt hemvist och afied sedermera på eftermiddagen. Dödsorsaken anses vara omåttligt förtärande af starka drycker, emedan han under lifstiden var särdeles begifven på denna last och dessutom vid påträffandet i sitt sanslösa tillstånd hade sina fickor försedda med 2:ne buteljer fulla af bränvin. Herreman, nämndeman. Från Handbörds härad i Kalmar län berättas: Inom bondeståndet har alltid nämndemannen varit högt aktad, och sällan har händt, att någon herreman blifvit dertill vald.