Dagens Nyheter – 8 februari 1866, sida 1

AE SE MLA EAA SA TIS SrNRINRSRLE SES I dock med uttalande afden åsioten att regeringen vid traktateos afslutande icke nog sett landets fördelar till godo och att traktaten ej borde ha fått träda 1 kraft förrän stånderna givit den sitt godkännande. Ridderskapot och adeln. Wörmiddagsplenum. Utrikesministern grefve Manderström, som underiecknat traktaten, öppnade öfverläggningen. Han gladde sig öfver att man hunnit till slut med dessa länge förda underhandlingar. Vi kunde cj hoppas att bereda oss andra förmåner än andra makter vid traktaters afslutaude med Frankrike kunnat bereda sig. Försvarade regeringens rätt att, utan ständernas bi-fall, nedsätta tullar. Bestred att det vore grundlagsvidrigt att ufsluta traktater för längre tid; skulle sådant ej medgifvas, kunde man icke heller upptaga utländska lån. Konungen eede rätt att afsluta traktater utan ständernas hörande, och att denna traktat blifvit framlagd, härledde sig af grannulagenhet. Då man framställt anmärkningar mot konungens rådgifvare för att tullnedsättningar blifvit gjorda, förundrade det honom att man på sädaut sätt velat ingripa i konungens alltsedan 1809 erkända rättigheter. För öfrigt skulle han såsom laglydig undersåte underkasta sig hvad ständerna besluta, men ej finge man begära, att den som undertecknat traktaten sjelf skulle sönderrifva den eller att han med lugn skulle mottaga klander, der han trott sig hafva handlat till fäderneslandets fördel. Ian yrkade derför traktatens godkännande utan bevillningsutskottets klandrande tillä — Frih. B. Cederström anag traktatens framläggande för ständerna vara ett eyckelspel, så framt cj dessa skulle omsorgsfullt pröfva densamma. Han kunde så mycket mindre gilla densamma, som till grund derför läge ett betänkande at en komite, som tillsatts i rak strid mot ständernas tillkännagifna önskan. Efter att derpå hafva framställt sina hufvudanmärkningar mot traktatens innebåll, förklarade han att klandret mot konungens rådgifvare icke drabbade den föregående talaren, utan den egentlige upphofsmannen, hvarmed naturligtvis afsägs frih. Gripenstedt. — Frih. Ifuigo Hamilton uppträdde i ett längre anförande till traktateus försvar, både i afseende på dess bestämmelser och förenlighet med grundlagen, och yrkade derför obetingadt bifall till densamma. — Fiih. af Sclamnidt ingick i en längre historik öfver andra länders handelstraktater och tull-lagstiftning samt ansäg att traktaten skulle lägga oss under Eraukrikes ok för 11 är och derför borde ovilkorligt afslås. — Frih. f0.M. Klinekowström uppträdde med ett längt anförande mot traktaten. Han medgal KN. M:ts obestridliga rätt att afsluta traktater, nota-bene inom grundlagens gränser, men dessa gränser öfverskredos genom den franska traktaten. Regerimgens missbruk att nedsätta tullar hade så småningom fått utan protest iusmyga sig, och nu hade regeringen till och med försökt att höja tullsatser, men derför ville han Just taga fasta på detta första försök, så att det ej måtte få oanmärkt passera. Yrkade obetingadt afslag å densamma. Presteståndet. Pörmiddags-plenwum. Diskussionen öppnades af biskop Annerstedt, som klandrade regeringens beteende i frågan