Dagens Nyheter – 7 februari 1866, sida 3

Om bäfvern i Sverige. Då bäfvern numera försvunnit från alla andra delar af värt land än några upp mot fjellen belägna sumpmarker, saknar det ej intresse att taga vara på det ännu lefvande minnet af detta djurs vistelse i andra laudsdelar. Bäfver har för trettio är sedan funnits i Karlskoga socken. Man har ock visshet om, att för tjugo år sedan bäfrar funnos i Dalarue. Deras hem var i Leksands sockeus vostliga fäbodmarker, i on: annskapet af Gränssjöarne, en ödslig, lågländ trakt, en verklig vildökna skog. Det förmäles, att de varit flere stycken, att ingen jagat dem samt att de troligen dragit sig bort när skogsafverkningen tog sin början i nämnda trakt. Dea sista bäfver man varsnat i Oreån, Ore socken i Osterdalarne, påhittades död i smedrännan för nedra verket vid Furudal, omkring 1800. Ytterst få äro de bäfrar, som för närvarande finnas qvar i Westerbotten. Uppgiften i senaste femårsberättelsen, att 67 bäfrar blifvit dödade i Woesterbolten under åren 1856—560, är icke korrekt, hvilken slutsats kan dragas deraf, att länsmännen uppgifvit, att en del af dessa