Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 3

Hvarjehanda nyheter. En fjäril, fångad midt i vintern ). Du lilla toker! hvad har du att göra I verlden nu?... Det är ju ej din tid. An kunde du få slumra på ditt öra Och njuta sötman af en stilla frid. Hvad var det der väl för en löjlig brådska? An ha vi hvarken vårflod eller åska. Men, ni ha blommor — blommor, kära vänners. Ja, några blommor, fjeskiga, som du, O, bannas ej!... en längtan mig ju bränner,. Men endast för att dö du kommer ju. Förstår du ej, att den som gör så galet Förtjenar att bli sänd till hospitalet? Till hospitalet! — Nej, Thalias tempel För mitt uppträdande jag visligt valt. Jag har väl icke något kort med stämpel, Vet ej om någon min entrt betalt. Och likväl vill jag här bland eder svärma Och mig vid gasen och vid — konsten värma. Och, som hvar fjäril öfver blomstren svingar Och stjäl sig då och då en liten kyss, Så denne ock, på granna, snabba vingar I salen svärmar kring och ser och lyss, Tills plötsligt — kanske lyckligt för aktören, Han ger sig af och hamnar hos — sufflören. Hvad dragningskraft har denne man, som sitter T luckan der, af öfre verlden glömd. Han får ej något med af konstens glitter; Arbeta får han, men blir ej berömd. Hvad ville fjäriln väl hos honom göra? Månn? honom glädja, eller honom störa? Alltnog, han genast fångades, den lille, Och bragtes, varligt, till en fager mö, Som, då hon honom rätt betrakta ville, Såg honom i den hvita handen dö. En obevingad fjäril dervid tänkte: O, om en sådan blick åt mig hon skänkte! Wilhelmina.