Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 3

slag af förut å stället utvalsadt jern utklippes och redan afsättes å de flesta orter inom riket, hvarjemte anläggning för närvarande pågår, att vid en särskilt fabrik draga stångjern i tenar till jerntråd. Valsfabriken, som drifves dels af vatten, dels med tillhjelp af en ängmaskin, är ganska dyrbar, uppgående till en kostnad at cirka 80,000 rdr, enär sjelfva fubrikshuset, jernoch macasinsbodarne jemte kollada, stångjernssmedja och en del af de särdeles propra. rymliga och väl anlagda, öfriga mangårdsoch uthusen tillika med bostäder för arbetare äro grundmurade af sten, hvartill mycket arbete erfordrats jemväl för rödjande af plats mellan bergskrefvorna till byggnadstomter. Till alla dessa jemte flera här icke uppräknade verk och inrättningar, med undantag af tegelbruket, som drifves vid en särskilt mindre ström, lemnar ofvannämnde lilla bäck, som aldrig tröttnar eller utsinar. fullt bhehöffig och jemn vattentillgång samt kilar derefter, utan förnimbar stolthet öfver sålunda väl förrättade värf, ned och gömmer sig i föresagde Mo sjö, för att der hvila något ut och hemta förstärkta krafter tull nya, alltid obetackade bragder, det förstås, inom det idoga Westbo härad. Icke utan skäl kan man våga påstå, att Marieholms bruksanläggningar, helägna i en findangömd yrå af Jönköpings län, icke allenast intaga ett framstående rum bland industriella anläggningar, utan ock att stället med rätta, för sin pittoreska belägenhets skull, är ett bland de täckaste i vestra Småland, isynnerhet sedan ädlare trädslag och öfrige naturen underlättande onlåssningar hunnit taga öfverhanden öfver (den förr vilda och öde skogsoch bergstrakten, hvilken åskådaren numera vid ettbesök på stället väl kan ana, men icke återfinna. Emellan ofvannämnde Skärfhults sjö, på hvars motsatta strand det täcka hemmanet med samma namn ligger, och Asenhöga !, mil derifrån belägna nybyggda vackra kyrka, till hvilken för 20 år sedan icke fanns någon enda farbar väg, emedan då varande prostfar., hvars åsioter ingen vågade rubba, så ville ha det, då deremot nu från samma kyrka 3mne allmanna vägar utgrena sig, finnes ett högt berg, Lureberget, kalladt, om hvilket, för en humoristisk penna, kunde vara mycket att förtälja, bland annat beträffande den i orten allmänt kända så kallade eorå frun., hvilken i sagde berg skall hafva sitt mystiska, dock för klarsynta personer uppenbart vordna tillhåll, rufvande å dolda rysligt stora skatter, hvarmed mycket antagligen kunde uträttas, om den talisman, hvarmed högbemälda frus hemligheter kunna läggas i dagsljuset, blefve funnen. en förmån, som icke kommit och sannolikt aldrig kommer författaren af dessa rader till del. CO,