Dagens Nyheter – 6 februari 1866, sida 3

I förste buffosångare vid Odeonteatern i Par RPERERRIPFORMAITINES Buffosångarens skönaste rol. Pen utmärkte basbuffosångaren Barilli, som i början af detta århundrade var anställd vid kejserliga operan i Paris, återvände efter en utrikes resa från Italien till Paris. Det var bistert kallt och Barilli hade vid passagen öfver Mont Cenis dragit en röd hufva ned öfver öronen under sin pelsbeklädda resmössa. Då han kom till Lyon, tog han in på hötel de Ikurope och ämnade der hvila ut några dagar efter den ansträngande resan. Han frågade vid hvad tid man plägade spisa aftonmåltiden, hvarpå värdinnan hastigt svarade: Monseigneur! Vi skola nelt och hållet rätta oss efter er önskan: ni behöfver endast befalla, och ni skall genast bli uppassad på ert rum. Men jag har icke råd till några stora utgifter; table dhöte är godt nog för mig. Vi förstå nog, att hvar och en som nödgats lemna sitt fidernesland måste befinna sig i förlägenhet för penningar. Men det gör ingenting. Ert besök gör oss lyckliga, himlen sjelf skickar er, var således lugn i afseende på utgifterna; personer af ert stånd betala ingenting hos mig. Man skall visa monseieneur in i ministerrummen. Barilli fann sig deri, och man serverade honom en utsökt måltid; utmärkta viner, klassiska makaroni, kapuner med tryffel, kort sagdt ingenting saknades. Kort eerefter ville en kammartjenare erbjuda monseigneur sitt biträde vid afklädningen — han fann honom på knä, läsande sin aftonbön. Betjenten drog sig tyst tillbaka och berättade för sin matmor hvad han sett. Barilli tviflade icke ett ögonblick att han råkat ut för något misstag af det slag, som han tillräckligt lärt känna i de komiska operorna, men han var en alltför ärlig karl att vilja tillegna sig något som egentligen var ämnadt åt en annan, och sökte derför framkalla en förklaring. Jag är icke den ni anser mig för att vara, sade han, utan blott en ärlig skådespelare, anställd som s. Mina roler ligga här på bordet och om ni så önskar, skall jag gerna betala er med några af mina favc ritstycken. Det der förstå vi nog och tacka för er vänlighet. Det är lätt förklarligt att ni fredlös, flyende och förföljd som ni är, tar er tillflykt till en oskyldig list. Men ni kan vara fullt förvissad om vå tystlåtenhet, och ni har ingenting att frukta, omn vill vänligt emottaga vår hyllning och våra tjen ster. Er embetsbroder Pacca, som rest till Uzes