Dagens Nyheter – 5 februari 1866, sida 1

Staten skall allting bestyra. Man är här i landet synnerligen böjd att, så snart någon allmän angelägenhet kommer i fråga, kasta omsorgen derom ensamt på regeringen, på det den enskilda omtankan derifrån må vara befriad. Den boskapspest, för att använda ett nära till hands liggande exempel, som för närvarande härjar kostallarna i England, och hvilken snart kan utbryta inom våra egna landamären, inger de flesta landtmän både bekymmer och fruktan, och likväl finnas få som inse, att genom klokt vidtagna åtgärder från de enskildes sida sjukdomen med temlig säkerhet kan utestängas eller åtminstone hindras att sprida sig. Det enda säkra medlet mot sjukdomen är att genast slagta det angripna djuret, och detta låter lätt verkställa sig om egaren vet att han för detsamma får full ersättning. Detta inser man nog allmänt; men i stillet att bilda förcniugar, som gemensamt åtaga sig ersättningen för de nedslagtade eller döda djuren, skriker man på regeringen, att denna skall vidtaga kraftiga åtgärder på statskassans bekostnad mot den fruktade boskapspesten, och låter sedan saken hafva sin gång. Om boskapspesten under tiden utbryter och fär hejdlöst sprida sig, så att hjelp blir omöjlig, så får naturligtvis regeringen bära skulden derför, ehuru det är befolkningens egen likgiltighet, som man borde tillskrifva olyckan. Någon omtänksam ledamot hade nyligen inom skånska hushållsföreningen väckt förslag om inrättande inom provinsen Skåne af försäkringsbolag mot boskapspesten, och frågan remitterades till provinsens båda hushållningssällskap, der den samtidigt skulle förekomma vid årssammanträdena, hvilka höllos den 27 jan., sedan hushållningssällskapernas förvaltningsutskott afsifvit sina utlåtanden. Förvaltningsutskottet i Malmö, der frågan först förekom, ansåg frågan om ett försäkringsbolag böra förfalla och föreslog i stället, att hushållningssällskapet skulle ingå till kungl. maj:t med en underdånig framställning om kraftiga åtgärders vidtagande mot den hotande boskapspesten. Hvad beslut hushållningssällskapet på sitt sammanträde fattade är oss ännu obekant. Förvaltningsutskottet i Kristianstad var böjdt No RO FANOR AR