Dagens Nyheter – 2 februari 1866, sida 1

—————L — Befaller ers nåd, att vi vänta? — Ja, svarade Johanna, gör det, jag kommer tillbaka om en stund. Och hon gick in i hotellet. -— Hör du, sade då den ena bäraren till den andra, jag vill slå vad om att det är en förnim dam, som söker efter sin man. Eller hvad säger du? — Jag tror, svarade den andre, att det är en prinsessa, som är ute på äfventyr, förklädd. — I alla händelser prisad vare ödet, som lät oss träffa på ett så ypperligt fynd. Och de satte sig helt fredligt ned på bårstängerna och väntade. Såsom vi sagt hade Johanna gått in uti hotellet. I portvaktarens rum var denna afton ett litet kotteri samladt. Hotellets Cerberus hade bjudit till sig några mera framstående personer, bland hvilka befann sig Jean Carre. Mau smorde sig med pastejer och drucko dertill glödgadt vin, som för smakens skull var försatt med en stark dosis kanel och kryddnejlikor. Johanna klappade sakta på en å dörren befintlig lucka. Portvaktarn, som just då tog sig en klunk, vände på hufvudet. Till följd af denna rörelse kom vinet i vilse strupe, och ett sådant der häftigt anfall af hosta som vid dylika tillfällen är vanligt, inträffade äfven nu. Detta varade ett par minuter. Derpå öppnade mannen luckan och frågade i vresig ton: — Hvad är det ni vill? — Det är ju här, eller huru, frågade Johanna, som signora Antonia Verdi bor? — Ja, genmälde portvaktarn. — Jag önskar träffa henne.