Dagens Nyheter – 31 januari 1866, sida 3

i refiiada. Irencus. Så fort som möjligt. Skandinaviska jernvägen mellan Stockholm och Kristiania genom Wermiand. En med Wermlands förhållanden noga hemmastadd man har anmodat oss meddela allmänheten följande anförande i striden mellan Carlstadsoch Norum-liuien: Jernvägen mellan Stockholm och Kristiania är obestridligen för Sverge-Norge och NorgeSverge den vigtigaste, och vi kunna derföre på goda skäl gifva den ofvanstående benämning. Betraktar man den ur politisk synpunkt allena, så kan det qvitta hvar den går, blott den går raskt och genast emellan rikenas hufvudpunkter. Men då man vill låta den under sin gång göra all möjlig nytta åt de delar af rikena, som den passerar, så blir förhållandet helt annorlunda. Då ett rike bygger jernvägar, dessa stora och dyra företag, så bör det se sig före alt man ej gör väg, som framtiden skall komma att nödgas omlägga. Det är i följd häraf icke nog, att man frågar sig hvar mesta folket och största trafiken nu äro, utan man miste ock fråga: Hvad kan af detta landet blifva i en framtid? För besvarande af denna fråga, måste man se, ej allenast på bebodda, utan ock på beboeliga, men ännu arma och fattiga delar af landet, men hvilka delar strifva sig mer och mer fram till bergning. Denna sträfvan bör, id bestämmande af de stora riksjernvägarna tagas i ett noggrannt betraktande och derpå fästas ett ganska stort afseende. Man bör, som amerikanaren, då han har ett stycke laud, som ännu är obebodt, men kan förutses blitva hebodt, draga en Jernväg derigenom, så bar man inom kort en hel ny provins, emedan den lättade förbindelsen med det odlingsbara skogslandet snart leder folk dit till landets uppodling och skogens nedforsling till trävarumarknaden, Provinsen Wermlands största sak är dess bergsbruk och skogsbruk. TDessas röster borde man ovillkorligen lyssna till vid frågan om jernvägens sträckning genom Wermland. En annan vigtig omständighet för denna provins är, att en del deraf är spannmälssäljande — en annan köpande. Nu är det klart, att let är riksvigtigare att se på det större folktalets fördel, än på vissa censkilta hanlelsmäns eller handelsplatsers. Fördelaktigast ör folk och land är att producenten sjelt får