Dagens Nyheter – 31 januari 1866, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Glädjesång på Carlsdagen. Några ynglingar (deribland äfven befunno sig adliga) hade i söndags till firande af Carlsdagen anordnat en anspråkslös reformfest, der många fosterländska sånger afsjöngos, såsom: Folksången: Bevare Gud vår kung, Valerii folksång : cAdle Karl, som vågat allt för Sveriges frälsning, cKung Carl den unga hjelte,, Ur Svenska hjertane djup, med flera, samt några för tillfället författade verser, hyaribland må nämnas följande impromtn, hvilket, icke för dess poetiska värde, men för dess akuriositets, skull, med författarens tillåtelse meddelas: Represontation. Låt hjertat få visa sin konstitution ch neka det icke sin exhalation Af glädjen, som endast är en inskription På representation. Vår tacksamhet lägges för konungens tron, Af glädje må dansa båd tupp och kalkon; Ej riks-stånden mer föra disputation Om representation. Fast aaristokratisk, var mången baron Gick frågan igenom, förutan pardon, Nu fruktas ej mera en revolution För representation. Då presterna visat sig ha religion, De togo af adeln sin imitation, Och måste så gifva sin absolution At representation. En sångkör ock tog sig en duktig motion Och uppstämde sånger tll himmelens zon, Den tolkad således sin inspiration Om representation. Ja foglarna qvittra uti sina bon, Skomakaren dansar med lästen och skon, Och hökarn han sjunger vid disken i bon Om representation. Soldaterna spara sin ammunition Och gömma karbin och sevär och kanon, Ty folket ej mera gör opposition För representation. Vår Wallenberg ej haft honnett ambition Och derför han skiljdes ifrån sin funktion... Man fruktade troligt en stryk-dispension För representation. Sen börjades gardena ge permission, Och Spara de fingo hvarenda patron — Till sist uratulerar jag svenska nation Till representation. Jag rimmen har vridit i mången facon, Dock återstå många, som sluta på —on, De sparas — blott lefve en svensk union Och representation! Fastän som poet jag är ett fattighjon, Jag dock vågat sjunga med hjerta och top, Och rullar mig sist uti stoftet, som son, För representation. Lautologius.