Dagens Nyheter – 29 januari 1866, sida 2

— År detta allt hvad ni vet? frågade Mathias. — Ja. — Det är inte mycket, men det är nog. Jag skall nog ta reda på resten sjelf. Men säg nu bestämdt hvad ni vill veta. — Så mycket som möjligt. — Nej, framställ era frågor i ordning, så skall jag söka besvara dem. — Nåväl! Jag vill veta: 1:o hvad Antonia Verdi bor; 2:o hvarifrån hon kommer; 3:0o hurudan hennes föregående lefnad varit: 4:o0 huru länge hon vistats i Paris; 5:o något om hennes lefnadssätt; 6:0 om hon har förmögenhet; och 7:o hvem som skaffat henne inträde i PalaisRoyal. — Jaså! Nå jag skall söka till... sade Mathias, i det han stoppade annotationsboken, hvari han upptecknat Rolfs frågor, tillbaka i fickan. Derpå tillade han: — Nu skola vi kanske öfvergå till en annan sida af saken... — Ni vill öfverenskomma om betalningen, eller huru? — Ja, just det. — Jag har redan lofvat att vara frikostig. Mathias drog läpparne tillsammans och utstötte ett hväsljud, som rättast torde återges i skrift sålunda: — Huis—s! — Hvad menar ni? frågade Rolf. — Jo, att i mina ögon löften betyda rakt detsamma som intet. Har ni ej något annat att bjuda på, så vill jag icke ha någonting med er att göra. — Ni begär således pengar i förskott?