SRA LT AREAL SV Sa LBRISTSS TASTE Rolf gaf genom en åtbörd tillkänna att han ville efterkomma kommendörens begäran. Denne sednare återtog genast, såsom för att leda samtalet på andra ämnen: — Vet ni, hvad er motståndare heter? — Ja, svarade Rolf. Hans namn är grefve Aubigny. — Lefver han ännu? — Det vet jag inte. — Han blef svårt sårad, eller huru? — Jag tror det. En stunds tystnad inträdde; derpå återtog kommendören: — Ni ha duellerat på en fredagsnatt, innan klockan slog tolf. Bed Gud, att han icke dör för det sår, er värja förorsakat! — Hvarföre det? frågade Rolf förvånad. — Emedan fredagen bringar olycka, och emedan det blod, som rinner på en fredag, återfaller på den som utgjutit det! sade don Raymond i en ton af så djupt allvar och så innerlig öfvertygelse att chevaliern ofrivilligt ryste till. Jag bor vid Saint-Dominique-gatan, alldeles i hörnet af Saint-Guillaume-gatan, fortfor kommendören. Glöm icke denna adress, jag ber er derom, herr chevalier, och kom ihåg att ni gör mig ett verkligt nöje, om ni någon gång tar min tillgifvenhet för er i anspråk. — Härpå tog don Raymond afsked af Rolf, som kände en riktig lättnad, då han slapp ha den sällsamme och dystre mannen vidare för sina ögon.