Dagens Nyheter – 26 januari 1866, sida 1

Fidigt den följande morgonen i inträdde Jakob till sin husbonde. Ro, som ännu icke vaknat riktigt, mottog honom temligen tvärt. Jakob lät hans dåliga lynne rasa, utan att ingå i något svaromål; derefter sade han: — Er gäst anhåller att, innan han lemnar få betyga er sin tacksamhet. — Ahl! sade Rolf, det var en helt annan sak. Jag skall genast stiga upp. Inom en qvarts timma var chevakiern klädd och begaf sig till den salong, hvari han befallt Jakob bedja don Raymond stiga in. Detta rums praktfulla inredning erinrade om den hemlighetsfulla boningen vid Cherche-Midi-gatan. Kommendörens första ord voro följande: — Ni har i natt visat er vara tapper såsom det anstår en adelsman och välgörande som en god kristen. Tillåt mig derföre få betyga er, innän jag lemnar er, min varma tacksamhet och bedja er vara förvissad, derom att, ifall ni mnågon gång skulle behöfva det, ni alltid kan räkna på don Raymond di Vasconcellos; hans värja och hans kredit stå till er tjenst. — Min herre, svarade Rolf, hvad jag gjort för er är allt för obetydligt, för att berättiga till någon tacksägelse. Låt oss ej mera tala derom, jag ber er... Hur mår ni i dag? — Förträffligt, svarade kommendören. — Hur vill ni förklara er besynnerliga svimning i går afton? Don Raymond blef något förlägen. — Törs jag be er vara så artig att icke göre mig några frågor i det afseendet... Ni fram: kallar derigenom endast smärtsamma minnen . ..