Dagens Nyheter – 25 januari 1866, sida 3

Tur och otur. :) Under denna rubrik har författaren af de Ekonomiska artiklarne i Aftonbladet (hvilken icke förnekats vara bankdirektören Walleuberg) framställt en af sina bankteorier, som blott i elt fall är ny, nemligen att den med ett visst hån behandlar låntagarne. Hela verlden är ense om, att borgenssystemet är ett förderf för vårt land och mer än något annat bragt oss i vår nuvarande ställning; hela verlden är ense om alt blott rena affärspapper och inteckningar borde gälla i bankerna; men hela verlden fördömer den ton af öfverlägset förakt, hvarmed hr W. behandlar dessa frågor. För en bankdirektör, som mest rör sig med vexlar, är det lätt att säga till alla de andra: gör som jag och ni får sc briljanta resultater; lät de större firmorna (mot skälig provision) teckna på en vexel och göra den till ett fint papper och vi diskontera den med nöje. Men hvad känner hr W. till landtbefolkningen? hvad känner en Stockholms bankdirektör till den stora massan, som hbehöfver penningar till jordförbättringar och sedan hehöfver vänta icke blott tre månader på resultaterna, utan flera år? Om man en gäng, i stället för kategoriska teorier, försatte sig in i deras ställning, skulle man, med någon känsla för det ärliga sträfvandet, icke vara så absolut, så framt man icke med skäl kunde bevisa sina satser. Vi vilja icke tala om personer, som köpa egendomar utan att ega ett öre; men antag att en person köper sig 100 tunnlard odlingsbar jord. Han betalar hälften kontant; han köper sig kontant sm uppsättning af kreatur qeh inventarier; han bygger eller förbättrar mot kontant; men han behöfver några tusen riks daler till jordförbävtringar — dem saknar han. Då skall han fabricera en vexel, få två namn, deraf ett af en möjligen rumerad köpman 1 närmaste stad — mot provision, och diskontera den på tre månader? Detta gär lätt, men det gär ett år förbi på sin höjd och mannen är sjelf ruinerad. lan rörde sig affärsmesHd sigt, han begagnade sig af den cuda utvägen, enligt hr W:s teori — men han föll. Köpmanmien, som endosserade vexeln mot provision, hade tur, men mannen, som skulle representera personen med någon förmögenhet — hade otur. Om hr W. haft ett enda sådant kasus, skulle han helt visst tänkt: detta går icke, det måste ändras. Sedan räntan är fri, måste vi tänka på en utväg att afhjelpa svårigheterna äfven för jordbrukaren. Vi bruka 2s-delar af vårt kapital till vexeldiskonteringar; vi förtjena derpå 30 9o; vi kunna då använaa !3-del till omsättningslån mot inteckningar under två tredjedelar af taxeringsvärdet; vi förlora ingenting derpå, men vi kunna förtjena 10 0 genom att hafva våra penningarirörelsen.— Det kan icke vara tal om att endast låna mot inteckningar under halfva taxeringsvärdet, ty sådana finnas icke många, om hypoteksföreningarne fullgöra sin skyldighet; heldre något mindre säkerhet men mera urskiljning. Den slösar, den förbättrar sin jord. Se der en mycket enkel bankteori! Vi känna mycket väl till, att våra bankdirektörer föra på tungan, att bankerna icke kunna låna ut mot omsättning, emedan de behöfva att hafva sina kapitaler på rörlig fot; men detta är ett löst tal, ty bankerna behöfva framförallt att sprida sina sedlar, och vi få se ) Då vi meddela nedanstående artikel, författad af en rik landtbrukare, utrustad med vida mer hufvud och kunskaper än som belöper sig på flertalet, reservera vi oss mot åtskilliga delar af innehållet. Uppsatsen tjenar likväl till ytterligare bevis dels på den förtviflan, som är rådande på landsbygden, dels på huru mycket man ännu famlar i mörkret i afseende på möjligheten att genom några yttre föranstaltanden afhjelpa landtbrukets för) lägenhet.