Dagens Nyheter – 25 januari 1866, sida 2

förrän en hand lades på hans axel och cen röst sade: — Herre, ni är min fånge! Haf den godheten att ge mig er värja. Rolf såg sig om med lätt begriplig förvåning. En officer höll honom i kragen och ett dussin soldater stängde vägen för honom. — Hvar tusan kommer ni ifrån, herr officer? frågade chevaliern. Jag har hvarken sett eller hört er komma... — Det tror jag väl, svarade den tilltalade leende; ni var nyss alltför mycket upptagen, för att ge akt på mig... — Nåväl! fortfor Rolf, eftersom ni nu är här, så skall ni göra gagn och befalla ert folk att taga upp den stackars sårade mannen, som ligger derborta, samt bära honom till ett ställe, der han kan erhålla nödig omvårdnad... Och chevaliern pekade på herr Aubigny, hvilkens blod redan bildat en stor pöl midtigränden. Officeren gaf ett tecken åt soldaterna, och genast upplyftade två af desse den liflöse grefven. Officeren gick fram och såg honom i ansigtet: — Ah! hvad ser jag! utropade han då, det är grefve Aubigny!... Det var en olycklig affär! — Nu, min herre, återtog Rolf, sedan ni uppfyllt den pligt menskligheten bjuder, kan ni få gå, när ni vill, åt ert håll, medan jag beger mig åt mitt... Herr officer, jag har den äran att önska er god natt. Och chevaliern gjorde min afatt aflägsna sig. — Hvad är det, ni tänker göra? frågade officeren. — Det ser ni väl. Jag går min väg, — Skämtar ni?