Dagens Nyheter – 25 januari 1866, sida 1

— Ni skall inte behöfva göra er besvär med alt uppsöka mig, svarade denne, ty jag tänker icke lemna er. Och han gick ut på samma gång som de båda duellanterna. Då Rolf passerade genom tamburen gaf han Jakob tecken att följa sig. Betjenten släppte tärningarne, som han höll i handen, och skyndade sig att efterkomma sin herres vink. Don Raymond gick efter de andra. — Tag en fackla, sade Rolf till Jakob, då de gingo genom porthvalfvet. Jakob ryckte då en tänd fackla ur händerna på en lakej och kastade åt denne en louisdor i stället. De fyra männen begåfvo sig utefter Saiut-Honoregatan i riktning åt Palais-Royal. Ankomna dit, veko Rolf och grefven, som gingo först, utaf åt höger och kommo derigenom in i en smal och mörk gränd, belägen der Rivoli-gatan nu framgår. En till hälften utslocknad lykta spred ett otillräckligt sken, så att chevaliern var rätt glad åt, att han befallt betjenten skaffa en fackla. De båda männen stannade och togo af sig sina rockar. Jakob posterades under ett skärmtak, som sköt fram ofver porten till ett bredvidliggande hus. — Höj upp facklan, så mycket du kan! sade hans husbonde till honom. Derpå drogo grefven och chevaliern sina värjor. På tio stegs afstånd stod don Raymond, stödd mot en vägg och beredd att åskåda striden. — Mina herrar, ropade han för sista gången, akta er! Ännu är det fredag! Den olycksbringande dagen!