Dagens Nyheter – 25 januari 1866, sida 1

FP en PR TT VENEREA Det är anledning till anmärkning emot herr statsrådet och ohefen för kongl. civil-departementet G. Lagerstråle. Rikets ständers åren 1860 och 1861 församlade revisorer hade vid granskning af statsverkets räkenskaper för ären 1858 och 1859 erfarit, att de utgifter, som staten måste vidkännas genom godtgörande af skjutsoch traktaments-ersättning under extra förrättningar i statens ärenden, uppgått till högst betydliga belopp. De yttrade ock, att meningen med stadgandet om resekostnads-ersätning vid förrättningar 1 statens ärenden måste vara, att åt den resande bereda en kostnaderna fullt motsvarande godtgörelse, men icke derutöfver en oskälig vinst, samt hemställde ärendet till pröfning af Rikets Stävder. Desse godkände sine revisorers anmärkning och afläto den 26 mars 1863 en skrifvelse till K. Maj:t, hvaruti de anhöllo om utarbetande af ett nytt resereglemente, i stället för det den 31 oktober 1851 utfärdade, samt att i den nya författningen måtte fästas afseende på de förhållanden revisorerne uppgifvit och blott tillständig traktaments-ersättning blifva för den resande bestämd. Denna skrifvelse kunde, vi medgifya det, icke vara behaglig för de många resande embetsmännen och följaktligen ej heller för statsrådet Lagerstråle; men detta berättigade honom alldeles icke att för en längre tid lägga rikets ständers framställning åsido. Detta synes likväl hafva skett, ty, 1 stället för att rikets ständers skrifvelser eljest ofördröjligen remitteras till vederbörandes yttrande, så blef den nu ifrågavarande framställningen — på sätt synes å sid. 19 i bilagorna till rikets ständers justitieombudsmans sednast afgifua embetsberättelse — icke anmäld inför konungen i statsrådet förr än den 30 december 1863, således I månader efter skrifvelsens datum, och då först remitterad till stats-kontorets yttrande. Statskontoret tyckes hafva följt statsrådet Lagerstråles föredöme, tv det yttrade sig icke förr än den 28 november 1564 — se ofvannämnde bilagor — eller 11 månader efter derom erhållen befallning. Statskontoret skulle måhända hafva dröjt ännu längre, säkert som det kunde vara, att ej få någon påminnelse af statsrådet Lagerstråle, hvilken sjelf synes hafva försummat sig, om ej rikets ständers år 1864 församlade revisorer afgitvit en högt talande påminnelse. I deras berättelse af den 14 oktober nämnde år förekommer nemligen, bland annat, följande: Vid genomgående af deresekostnadsräkningar, för hvilka ersättning af statsmedel under revisionsåret (1862) utgått, hafva revisorerne inhemtat, att en betytilig del af kostnaderna härleder sig af de inspektions-resor, som vissa högre embetsmän inom landet företaga, isynnerhet sedan desse embetsmän numera ofta på sina resor begagna sig af tjenstemannabiträden, för hvilka äfvenledes reseoch traktamentsersättningar tagas i anspråk. Såsom exempeb på dessa kostnader må anföras, att under revisionsåret allena i förenämnda afseende utgått till: