Dagens Nyheter – 23 januari 1866, sida 2

Ater mord och rån. I söndags eftermiddag hade en gumma gått ut för att plocka nässlor. Gående framåt vägen förbi Tyskbagarebergen och kommen till fattig-kyrkogården, fann hon der en mansperson ligga mördad. Hon vände genast om och anmälde förhållandet å polisvaktkontoret. Vid närmare efterforskningar utröntes att den mördade i lifstiden varit en arbetsam och ordentlig timmerman vid namn Petter Fryckholm, boende i huset JM 20 vid Qvartersgatan. Than efterlemnade hustru och 4 små barn. Afeffekter som han haft på sig, saknades ett guldspindelur, en ny doffelöfverrock, en mössa m. m. som ej kunde närmare uppgifvas. Det antages att liket legat ett par dagar på platsen. Det var på samma ställe som snickaremästaren J. K. Rundström för några år sedan blef funnen död, och som, i år en inspektor tog lifvet af sig. Det ofvanstående var infördt i en del exemplar af gårdagsnumret. Sedan hafva fullständigare underrättelser ingått. Fryckholm låg i ett dike. Han hade hyarken rock eller hufvudbonad på sig. Qvinnan (hvars namn är Jonsson) tyckte sig se att han hade ett stort hål i hufvudet. TFörskräckt skyndade hon till närmaste polisvaktkontor. Ofverkonstapeln Björkegren följde henne derifrån till kyrkogården. Han fann der att den döde hade ett djupt sår i hufvudet ofvanför ena ögat samt att högra örat var illa sargadt. Liket låg ett godt stycke in på kyrkogården, på venstra sidan, från porten räknadt. Det hade icke ens västen var. Ungefär 80 alnar från liket, nära kyrkogårdsporten, upptäcktes en massa lefrad blod och derinvid två hvassa och blodiga stenar. Det nar och att mördarne sedermera släpat den döda kroppen bort och kastat den uti den fördjupning i marken, hvarest man fann det. Fryckholms enka har berättat att hennes man hade gått bort den 14 d:s. Sedan hade hon ej sett honom, men hon hade varit van vid att han längre tider varit borta på arbete och således ej oroat sig. Hon hade trott att han begifvit sig ut på landet för att arbeta. Polisen har träffat personer som sett Fryckholm i fredags, Man hoppas att det måtte lyckas polisen att denna gång få reda på mördarne, churu det kanske icke är så lätt, då mordet blef upptäckt först ett dvgu eller kanhända något mera, sedan det var begånget. — Det är på tiden att polisen äterförvärfvar ett anseende för spanande skicklighet, som den egt för länge sedan, men som den ty värr förlorat genom sin grymma otur att ej få reda på mördarne af öfverstinnan Sederholm, brukspatron Wegelin och bodmamsellen i Brunusbacken. Nordvestra banan. Statsutskottets riksgäldsafdelning har beslutit tillstyrka det af regeringen begärda anslaget till nordvestra banans fortsättande från norska gränsen till Arvika. Frågan om banans sträckning från Arvika till Kristinehamn, antiugen öfver Norwm eller öfver Carlstad, skall i dag förekomma på samma afdelning. Det är svårt att inse hvarföre afdelningen skulle fatta något beslut om denna fråga eller hvarföre nu församlade ständer alls skola befatta sig dermed, då inga medel finnas att beviljas dertill. Det blir tids nog för nästa riksdag, som skall bevilja penningarne, att också bestämma riktningen. Till dess bör stridsfrågan hinna blifva säkrare utredd. De nya stenkolsgrufvorna omkring Helsingborg lofva att blifva riktiga guldgrufvor. Engelske ingeniörerne W:m Sinnock och William Davison hafva i skriftligt utlåtande ej allenast in ygat kolensbrukbarhet och sannolikheten af att de, 1 följd af det billiga pris, hvartill de kunna lemnas, komra att ersätta de engelska, utan äfven att deras, liksom de eldfasta lerornas bearbetning kan utsträckas i stor måttstock, framkaila flere för Sverige passande fabriksföretag samt derigenom bereda betydliga fördelar både åt ecgarne och landet. I utlåtandet heter det slutligen: Tagande uti öfvervägande den rörelse och afsätt