Dagens Nyheter – 23 januari 1866, sida 1

— Det är väl intet hinder i vägen derför, hoppas jag?... frågade den unga flickan med en viss darrning i rösten, — Tvärtom, svarade Rolf, allt är nu i ordning... — Hvilken dag är utsatt? ... hviskade Johanna blygt. — I öfvermorgon hade jag tänkt, det skulle ske? Johanna smålog ånyo, och hennes ansigte strålade af glädje och bopp. Rolf fortfor: — Med afseende på den smärtsamma förlust du så nyligen gjort, vore det mindre passande och lämpligt att fira vår förening med större högtidlighet och i närvaro af en mängd nyfikna menniskor . .. En af mina vänner har upplåtit åt mig ett kapell i sitt hus, och det är der en ordets tjenare skall förklara, min högt älskade Johanna, att du inför Gud och menniskor är min hustru! Johanna fästade på Rolf en blick, hvari den oskuldsfullaste, den renaste kärlek afspeglade sig. Chevaliern uthärdade denna blick, utan att nedslå ögonen. — Din hustru inför Gud och menniskor! upprepade den unga flickan. O! Rolf, hvad jag är lycklig! . — Du gillar således, hvad jag gjort? frågade chevaliern. — Ja visst! svarade Johanna. Skulle jag icke det! I detta ögonbliek lät det klangfulla ljudet af en ringklocka höra sig tvenne gånger efter hvarandra och det på så nära håll, att man kunnat