Dagens Nyheter – 22 januari 1866, sida 3

Bidrag till tullreformens historia. Tullreformen gjordes egentligen vid 1853 års riksdag. Allt hvad derefter skett är blott en utveckling af det då skedda. Den stora allmänheten känner icke upphofvet och de ledande minnen i denna reform — liksom den knappt känner dem som egentligen åstadkommit de flesta vigliga ärenders framgång. Allt stort sker tyst. En sednare tid lyfter stundom täckelset. Så har nu skett med reformen i tullsystemet. Utgifvaren af tidningen Aros i Westerås, magister Jonas Wahlström, hvilken såsom brukspatron var ledamot af borgarståndet vid 1853 och 1856 årens riksdagar, omtalar sitt och skriftställaren Johan Johansons för de då invigde välkända stora deltagande i tullförbättringarne. lr Wahlström säger: Så länge representationen utan ståndssplit samdrägtigt arbetat, hade dock under föregående regim, trots de då blott femåriga riksdagarne, flera stora saker gått af stapeln: realisationen, privatbankslagstiftningen, domaremålens skiljande från de administrativa embetsverken, tullreformens påbörjande m. m.; och äfven senare, under nuvarande konstitutionella styrelsesystem, har det, i följd af regeriugens flera kraftiga initiativ, visat sig, att äfven med vår gamla ståndsförfattning, många vigtiga omskapningar kunnat åstadkommas. Nog: vid 1853 års riksdag såg sig utg. föranlåten att uppträda i den bestämdaste oppo-r sition mot regeringen, men sökte på samma gäng I möjligaste mon verka för förlikning och vodt förstånd mellan riksstånden, samt återlif: vade gamla och knöt nya förbindelser hos adeln och presteståndet. Flera personer arbetade då i samma rigtning, och utgången kröntes med framgång åt flera stora reformer, som modlösbeten redan hade ansett, då som förut, förlorade. Blaud dessa var tullfrågan. För denna hade, synnerligen presteståndet, i följd af partitör bittrivgen, under föregående riksdagar så helt och hållet slagit döförat till, att först prosten J. J. Nibelius och sedan östgötaprosten Arosenius snart sagdt dikterade alla beslut, deri ändring gjordes i bevillningsutskottets förut starkt prohibitiva tulltaxeförslag. Detta gick så långt att desse hedersmän, hvar på sin tid, icke en: i ståndet satte sig ned då talmannens klubb: föll vid antagandet af hvarje serskild tullsats utan de blefvo, ännu stående, utan serskilc