Dagens Nyheter – 20 januari 1866, sida 1

markizsen återkommit, mera lysande oech såsom det säg ut, mera rik än någonsin. Han hade betalt alla sina kreditorer, och hans yppighet hade antagit ännu större proportioner än förut. Detta förhållande var verkligen att undra ofver; men ingen som tog emot hans pengar sökte skaffa sig reda på, hvarifrån dessa pengar kommo. Klädd i riddrägt, väntade markisen Rolf i en liten förtjusande salong. Så snart denne inträdde, gick han emot honom under betygande af sin varma tillgifvenhet. — Nå ändtligen, min bästa chevalier, får Jag återse er, ropade han. Jag började verkligen frukta att den glädjen aldrig mera skulle vederofaras mig:.. — Som ni ser, svarade Rolf, var er oro öfverflödig . .. — Hvar kommer ni ifrån? — Från ett ställe, der jag trodde, jag skulle få stanna för alltid. — Har ni varit utsatt för någon fara? — Jag har varit nära döden. — Store Gud! Hvad säger ni? — Jag råkade ut för eu sjukdom till följd ar en olyckshändelse ... Men låt oss icke tala om det nu; saken har förlorat all betydenhet, eftersom jag är frisk och sund igen. Vi ha vigtigare ämnen att språka om. Huru gå våra affärer? — Illa. — Hvad menar ni med det? — Jo, att det var hög tid att ni återkom till Paris... — Hvarför?