Dagens Nyheter – 19 januari 1866, sida 1

Den nya expropriationslagen har, enuligt regeringens af lag-utskottet tillstyrkta förslag, blifvit antagen af presteoch bondeståndet, hvaremot ridderskapet och adeln, med gjorda anmärkningar, återremitterat det till utskottet. Borgareståndet deremot har ännu icke fattat något beslut, utan är frågan der under öfverlägening. Enligt 87 R. F. kan följaktligen utgången bero af detta stånds rös Kastar man en blick på det gamla Europa, s märker man huruledes det i alla möjliga riktningar — till och med i nu förevarande fall — kämpar under inflytandet af det centralisationssystem som under århundraden stereotyperat ej blott institutionerna, utan, hvad värre är, åsigter och tänkesätt. Visserligen kan man hvarken förbise eller förneka, att, under denna seklets stora kamp, allvarliga ansträngningar och bemödanden göras för att sönderbryta de döda formerna och bana sig väg fram till grundsatser, lefvande och menskliga; men vilseledande fördomar förvilla äfven dervid understundom den bästa vilja och det redligaste sträfvande. Den behandling som expropriationsfrågan hitintills nndergått hos oss, ever, bland annat, avledning till detta antagande. — Betrakta vi neml. ensamt denna fråga, så finna vi att expropriationsrätten är mycket vidsträckt inom Europa, hvarest eentralisationen i styrelse och förvaltning ännu 1 dag är skarpt utpräglad, hvaremot den är ganska begränsad inom Nordamerika, men hvarest man ock erkänner och anser såsom en alldeles oafvislig grundsats att styrelsen och förvaltningen icke — ej cus i de s. k. allmänna iutressenas namn — få intränga på det fridlysta gebitet af de enskildes rätt, sjelfbestämmelserätt och eganderätt: den medborgerliga frihetens penater. När således ryska czarens vilja utgör inom värt östra graunrike hela expropriationslagen, och samma lag i Frankrike har mycket qvar af: Staten är jag; reducerar sig deremot expropriationsrätten i Amerika endast och allenast till de allra vigligaste af ett lands och ett folks behof, neml. till landsvägar, jernvägar, gator och kanaler. lvad staten eller kommunerna i öfrigt behöfva för allmänna företag, hafva de att uppgöra på enskild väg med egarne. Det går så längt att expropriationsrätten äfven i nu uppräknade fall icke får ultaga det minsta steg — icke ens så mycket som ett tuppfjät — utan att stateus lagstiftande corps blifvit hörd. Först sedan hon stadfästat den uppgjorda planen och tillåtit afhändandet, mot en på förhand öfverenskommen och erlagd lösesumma, inträder expropriationen i sin goda rätt. I Amerika respekteras följaktligen eganderätten, såsom förnämsta vilkoret för all rätt. Utan dess helgd, hvarfinnes väl helgd för nägot? Axiomatiskt är, att de stater som ej respektera den, ej respektera något. UnderEES