Dagens Nyheter – 17 januari 1866, sida 1

genomdref schweitziska folket på ett par månader. Näst efter Schweitz kommo de konstitutionella monarkierna Bogland och Belgien. Den personliga frihet, som båda dessa länders innevånare njuta, deras ordnade finanser, och deras blomstraude utveckling i allmänhet är något som redan är gammalt och vant, och hvarom man icke mera behöfver tala. Att det kunde vara ännu mycket bättre i England, om icke all makten låg i adelus och byråkratiens händer, bör dock aldrig lemnas obemärkt. Men någonting nytt och anmärkningsvärdt är att i England en minister, som i en lång följd af är setat vid statsrodret och ansågs såsom ett förkroppsligande af den engelska politiken, kunde gå hädan utan att den konstitutionella maskinen genom haus död råkade i oreda; — nägot nytt var i Belgien tronombytet och kröningen, som vidt och bredt förkunnade det goda förhållandet mellan konung och folk. Och vidare komma lolland, Norge, Sverige, Italien, Danmark! Långsamt och stilla men oupphörligt arbeta sig Nederländerna från den tunga börda, som det ärft från fordna reaktionära och efter skadliga grunder arbetande regeringar. Norge med sin grundlag, som enväldets anhängare ännu för ett tjugutal år sedan utropade som ett öfvermått af frihet, utvecklar sig i frihet och fred, så mycket som landets något styfmoderliga natur medgifver. Sverige har genom sin författnings ombildning på grundlagsenlig väg öppnat sig en väg till bättre och friare utveckling i framtiden. I Danmark lugna sig under en regering, som respekterar folkets rätt, de under kriget lössläppta passionerna, och till och med uti Italien, den yngsta bland Europas konstitutionella stater, hvilken dock genom sin stående armt och sin ouppfyllda längtan efter Rom och Venetien kommit i svår financiel förlägenhet, till och med der har furstens och folkets grundlagsenliga samverkan medfört goda frukter i afseende på befolkningens materiella och andliga utveckling. Flyttar man nu blicken från dessa konstitutionella länder till dem, der enväldet, med eller utan laglig rätt, råder, finner man der en vexliug mellan klart ljus och starka skuggor. Man behöfver blott betrakta de tre stora staterna på kontinenten Frankrike, Österrike och Preussen. Der stå regerimgarne, i följd af sina sträfvanden att ensamme utöfva all makt, i en fiendtlig spänning till folken; der måste de beväpna sig ända till tänderna, för att upprätthålla hvad reaktionen kallar för ordning; der måste de med den råa styrkan uppehålla sin tillvaro. Regering utan af ständerna beviljad budget i Preussen, grundlagens upphäfvande i Osterrike, mexikanska frågan i Frankrike, drakoniskt trycktvång öfverallt — detta är saker som man blott behöfver peka på, för att beteckna de olycksaliga frukterna af en styrelseform, som icke aktar på folkets vilja. RR 2 TE SITE