Dagens Nyheter – 13 januari 1866, sida 3

Allmänheten visste då sedan linge att Friskytten ej var någon skämttidning, ehuru den måhända till en del var hållen 1 lättare stil än öfriga tidningar. Någon konkurrens egde Således icke rum mellan Kapten Puff och Friskytien, nästan lika litet som det skulle kunnat sägas att — utan jemnförelse för öfrigt — någon täflan skulle existerat mellan SöndagsNisse och Folkbladet om dessa lefvat samtidigt. I afsigt att verka något mera på den började riksdagen, som redan visat anlag att rusa förhastadt fråm på anslagsbanan, beslöt Friskyttens utgifvare att sända ut tidvingen två gånger i veckan under loppet af år 1857. Häri genom fördyrad, fick tidningen ej så stor preuumeration som förut, men hela det året hade den dock tika stor afsättning som då hr C. f. Rydberg, Palmer, J. M. Rostn och flere utmärkte skrittställare spridde glans öfver Friskyttens spalter. Utgifvaren af Friskytten upphörde med tidningen icke derföre att Kapten Putfoutativi honom, utan emedan han hade fonnvit det vara att förspilla sina krafter, att dä, nästan ensam mom pressen, predika någon återhållsamhet i statsanslags beviljande och varna för de också vid tidningens slut just utbrytande financiella olyckorna, samt äfven derföre att han efter 16 ärs nästan oafbrutet och träget arbete inom publiciteten var fysiskt trött. Utgifvarenu af Friskytten ber således att få fritaga utgifvaren af Kapten Puff från att hafva den ringaste del i Friskyttens upphörande. Han tilltror sig också att kuuna söga att Söndags-Nisses redaktör, om ban än skrifvit några bitar i Kapten Puff, dock ej gjort sina lärospån der, eller är att anse såsom varande af Kapten Puffs skola. Det råder alltför stor olikhet dem emellan.