Dagens Nyheter – 13 januari 1866, sida 3

något stark-varor, hvarefter han på en bit papper i förargelsen ritade en vrång bild af konungens sändeman i Berlin, som kommit hit för att rösta för förslaget. Gubben var just ingen finätare, ej heller någon järf (vielfras), hvarföre han nöjde sig med litet skåpmat, innan han fullkomligt enskiljd från den yttre verlden lade sig att sofva och drömde att han uppfann ett verk, som skulle krossa alla den gamla ordningens fiender. Klockan var öfver elfva då gubben följande dag väcktes af den spetsnäsade städerskan, som :e honom ett qvickord för Act han legat så länge, och tillade att den herrn, som Jusade på nedra botten, och som tillhörde sändepärden från Trosa, varit på benen sedan klockan åtta. Gubben kände sig skymfad af städerskans tal och svor på att han ej skulle ligga och dra sig om icke en gammal Ariysskada gjort houom stel i lederna. I ett un sprang gubben upp ur sänsen, svor en stund innan han fick benen in i sina wnderbyscor, och ropade sedan på städerskan, frågande henne om hon icke ville lofva att 1 framtiden låta bli att säga qvickord och i stället. blifva mera wnyänysam (human). Städerskan svarade att det var at omtänksamhet för gubbens husvärjf och af medkänsla för hans person, som hon Jatit honom förstå att han ej borde ligga så länge. Iute något folktal, jag ber, sade gubben och satte på reshalsduken, hvarefter ban gick ut på hufvudst: adens lustgångs-ställen för ait taga sig en liten randvandring. Komwmen till bodlängan vid Norrbro hörde han spel på atstånd, men som han ej var någon spel-vän, så tänkte han vända om och hade just gått öfver på rätta yatstigen, då han mötte er bekant, som bad honom stanna. Hvad är det för spel? frågade gubben. Det är soldaterna, som gå på vakt, och spelmännerna, som gå framför, blåsa en gånglåt; grundlåten är ur Den sköna Helena, hör du inte att det är samsången i första haudlingen? — Jag vill ingenting höra och ingenting se, mina tankar gå körn-mellan, för utt desto snarare hinna målet, och målet är att riks-lagmannen skall åtala De Geer för hans gräsliga dåd att föra folket in i en villgång, der det skall förgås. — Kiraste bror, du talar som om du hade fyllsjukan, och bäst vore det att du med forvagnen for hem till gumman din, ty endast hos henne skall du finna någon samkänsla i din sorg. Gubben ondgjordes öfver den bekantes tal, och svor på att han förde sådant tal blott för att blifva folkkär, men icke af ren folk-eyen grund. Skakad i grund beslöt gubben attlemna hufvudstadens förpestade landman och begat sig genast upp till jernvägens uppehålls-ställe. Tåget stod färdigt att afgå, ångvagnen frustade, och gubben skyndade att köpa s sig ett fripap ;per för resan, hvarefter ban hoppade in i en vagn, der några vackra pelsklädda qvinnor sutto förut, och i deras sällskap tillbragte han resans långa timmar, tills han ändtligt hamnade i sin man-byggning, som ligger på en liten vacker slätt-yta i Östgötaland. Den stora uppmärksamhet, som i dessa dagar riktats på vära spräkförhål anden, har föranledt ofvanstående, på ren svenska a frattade, berättelses författande och utgifvande, för att derigenom ögonskenligt visa alla ren-svenskans motståndare hvilket uttrycksfullt, klingande och lättfattligt språk de 1 sin tanklöshet motarbeta. Så