Dagens Nyheter – 13 januari 1866, sida 3

En grundarfvinges förargelser, Försök att skrifva ren svenska.) En gammal man och grundarfvinge till en egendom i Ostgötaland reste vid riksdagens början upp till Stockholm för att genom sin röt vid röstningen på riddarhuset motarbeta den föreslagna nya folkstyrelsens antagande, och derigenom ega en trygd för gamla Sverges framtida väl. Den gamle mannen blef husad i närheten af Stockholms fordna fornsal, i ett tyst hus och med inga andra grannar än en blygfattig qvinna. Det första som gladde den gamle mannen var adels-rundskrifvelsen, men glädjen blef kort, ty ändringsförslaget föll, oak-tadt den gamle hade haft samfärdsel med en stor del af sina ståndsbröder och med all-prat (jargon) sökt ötvertyga dem att de bordt rösta mot förslaget. Gubben, som var mycket folkfattlig (popwär) på sin ort, skickade genast på taltråden en underrättelse hem till sin hustru, att landet, ur folkländsk synpunkt betraktadt, var nära sin undergång, likt ett skepp som redlöst flyter kring på uthafvet. Sedan underrättelsen var lemnad på taltrådsrummet intog han ) I en uppsats i Aftonbladet för näst. torsdag föreslog en författare, som tecknade sig 5., att man skulle begagna svenska ord i stället för främmande och han uppgaf förslagsvis de ord som i ofvanstående berättelse äro begagnade, såsom gourmand (fin-ätare, stor-ätare), isolera (enskilja), fideikommissarie (grund-arfvinge), promenad (rundvandring, lustgångsställe), minister (sändeman), inqvarterad (husad), pauvre-honteux (blyg-fattig), 0. 8. v. De af S. föreslagna svenska orden, som begagnas i ofvanstående berättelse, äro satta med kursiv stil. Vår egen högt ärade gamle adelsman får taga emot en liten släng af slefven i afvaktan på ett allvarsammare ordande, med anledning af hans uppsats i Dagens Nyheter, om skilnaden mellan bruk och missbruk af fremmande ord.