Dagens Nyheter – 12 januari 1866, sida 1

m UR MMM UV MV MM — Jag vet inte, hvad ni menar, genmälde Johanna, som verkligen ej ens till namnet kände det giftiga ämnet. — Detta är ju icka samma medikament, som jag hittills begagnat eller huru, frågade chevaliern. — Jo, alldeles detsamma. Jag har endast blandat uti några droppar af en vätska... — Hvad är det för en vätska? — Det vet jag ej. Min mor hade den förvarad i sina gömmor, och det är hon som rådt mig till att göra försök dermed. Hon prisade den mycket och sade att om ni dricker deraf i dag, skall det i morgon vara slut på ert lidande... Vill ni inte dricka då, min herre? — OQO! utbrast Rolf med hänförelse, jag skulle gerna tömma en giftbägare, om ni räckte mig den. Han förde åter koppen till sina läppar och tömde dess innehåll i ett andetag. — Jag visste väl, mumlade han sedan helt sakta, jag visste väl jag, att det var opiuml.. Derpå sjönk hans hufvud bakut mot kudden. Under någri minuter förblefvo ännu hans ögon öppna, men orörligt och uttryckslöst fästade på ett och samma föremål. — Lider ni mycket? frågade Johanna med en viss oro. Han svarade icke. Efter en stund sänkte sig hans ögonlock, och han tycktes na fallit i en djup och lugn sömn. Johanna begaf sig upp till sin mor. — Nåväl? sporde den gamla damen, nåväl? Har han tagit in? i