Dagens Nyheter – 12 januari 1866, sida 1

Några ord om svenska språket, till utgifvaren af Dagens Nyheter.) uttalat eder aktning för utgifvaren af den nyligen upphörda tidningen Kapten Pufi och dervid yttrat: Eu bland kapten Puffs förtjenster, för hvilka svenska litteraturen skall evigt stå i förbindelse hos honom, är den fullkomliga svenskleten i hans språk. Mer eller mindre äro våra fleste skriftställare franska, tyska eller någon gang engelska 1 sin stil. Detta är fullkomligt sannt; och det lider intet tvifvel, att vårt vackra svenska språk, som vi dock borde hålla heligt, dagligen förstöres genom iublandning af utländska ord samt derigenom slutligen blifver sådant, att det icke förstås af reut svenske män, hvilka icke gjort sig förtrogne med främmande folks tungomil. Härtill bidraga öfveroch underordnade myndigheter, men i synnerhet tidningarne, — alla af liknöjdhet om språket, eller af tankelättja. Det utkommer numera knappt någon författning, i hvilken man icke påäträffar utländska ord, som dock kunnat ersättas med svenska, i fall vederbörande gjort sig den mödan, att väl tänka sig före; och när en ny tjenst blifver erforderlig, så får innehafvaren deraf antingen en vidunderlig benämmniug, såsom t. ex. expeditionschef, eller ock alldeles ingen, såsora förhållandet är med, hvad man kunde kalla, Styresmannen för Statistiska Central-byrån, hvilken. fortfarande kallas Medicinalråd, icke derföre, att hans verk är sjukt, såsom somliga påstå, utan derföre, att mannen tillförne tillhört sundhetskollegium. Annorlunda skickade sig våra fäder. De funno lätt och införde korta svenska benämningar, som uttryckte just det, som man ville uttrycka. Dem hafva vi att tacka för benämningarne statsråd, borgmistare, lagman, rådman o. s. v. Nu äro, kan tänka, ändelserna män och mästare för simpla. Det är ju till och med ifrågasatt, att ordet mästare skulle utbytas emot ordet professor. Hur präktigt vore det icke, att, i stället för det gamla svenska ordet ryttmästare säga Yryttareprofessor, och att kalla ordföranden ibland Helsingborgs Stadsfullmäktige, derifrån professors-förslaget utgått, förste Iofjägare-professorn R. Tornerhjelm. Och, hvad myndigheterna beträffar, huru skickade sig t. ex. baron Ericson, jernvägsbyggaren, i denna egenskap. Det hade varit hans pligt, likasom det hade blifvit hans ära, att för de nya sakerna och förhållandena begagna svenska ord, så vidt det lät sig göra. Vi hade då fått i bruk de ärliga svenska orden: syllar, i stället för slecpers, skenor, i st. f. rails,, ängvagn 1 st. f. lokomotiv o. s. v. Det är en skam för svensken Ericson, att då engelsmannen Owen hos oss införde begagnandet af ordet ångbåtv, den förre deremot införde orden lokomotiv, tender och dylikt otyg. Och huru skicka sig tidningarne, som dagligen kunde bidraga till att tvätta bort det främmande sminket, men i stället dagligen ingnida och öka detsamma. I eder tidning för den 4 dennes, hafven J KN OO ooo FF