ens utveckling och är oväldig, lärer förneka, att ju liflig och vidsträcktare den internativnella samfardseln är, desto mera välmåga, sjellständighet och lycka sprider den bland folken. Genom en dylik konkurrens vinuer imdustrien otroligt, säväl till fabrikatets godhet, då den härigenom kommer att eggas till täflan, som dess lättafsättlighet. Och att industriidkaren och fabrikanten härvidlag icke går under är ett faktum, hvarpå vi vilja anföra ett slående exempel. Då handelstraktaten mellan England och Frankrike för några år sedan afslutades, skreko industriidkare och fabrikanter på begge sidor om Kanalen, att man härigeuom beredde deras undergång, och förutspådde en mängd olyckor, som skulle blifva den oundvikliga följden at en sådan handelslagstiftning. Har någon at dessa spådomar inträffat? Nej, folken på begge sidor om kanalen ha deraf skördat ömsesidiga fördelar, icke allenast i materielt hänseende, utan äfven deruti, att de närmat sig hvarandra, lärt sig uppskatta hvarandras värde och från att vara oförsonliga fiender blifvit goda vänner. Men i trots af alla dessa synbara fördelar, hvilka den franska haudelstraktaten skulle tillskynda oss, fortfara prohibitisterna och deras skyddade sakförare N. D. A. att genom anförande af hvarjehanda slags svepskäl och osannfärdiga uppgifter motarbeta denna traktats antagande af riksdagen. Vi boppas dock att deras bemödanden härutinnan bli fruktlosa, då folkets representauter redan kommit under fund med -haltlösheten af prohibitisternas argumenter och varseblifvit räftassarna framstickaude under färskiunsfällen. Men på samma gång vi uttrycka denua förhoppning, lägga vi landets riksdagsmän på hjertat, att icke låta oanmärkt passera. den omständigheten att, fastän regeringen utfört en god handling, den likväl gått nog långt i maktfullkomlighet, då den gjort det utan att först inhemta ständernas samtycke och sålunda försökt draga skattebevillningen in under sin redan förut öfverdrifvet stora makt öfver folkets allmänna ekonomi.