Dagens Nyheter – 11 januari 1866, sida 1

Franska handelsoch sjöfartstraktaten och Nya Dagligt Allehanda. Sällan, om tens någonsin, har en publicistisk organ med så mycken ihärdighet och jemförelsevis så ringa framgång kämpat för en orättfärdig sak som N. D. A., för att i sina patroners intresse motarbeta antagandet af nämnde traktat. Och detta är ej heller underligt, då frågan är för N. D. A. en lifssak och gäller iugenting mindre än dess vara eller icke vara. Ty det är påtagligt, att om icke N. D. A. lyckas i sina bemödanden att få traktaten förkastad af riksdagen, så ha prohibitisterna icke mer någon orsak att understödja en sådan organ, och i samma ögonblick kommer den tvifvelsutan att falla. Och om så skulle ske, så vore det i sanning ingen dag för tidigt. Den har redan alltförlänge arbetat på att genom förordande af höga skyddstullar och exportförbud m. m. kasta nationen haudlöst i armarne på ett fåtal industriidkare i åtskilliga brancher och derigenom tvinga den öfriga befolkniugen att oskäligt högt betala vissa nödvändighetsartiklar. Om detta system tillämpades i sin fulla konseqvens, så skulle följden blifva den, att industridkarne blefve samtlige millioniärer och det arbetande folket allt fattigare och fattigare. Men detta system står i rak strid mot nuvarande tidsandan, som allerytterst sträfvar derhän att utjemna samhällsförhållandena och bygga så, att kyrkan, som man säger, står midt i byn. Alla enskildta privilegier och monopolier äro skadliga och orättvisa, emedan de afse att gynna fåtalet på den öfriga nationens bekostnad, och att skyddstullar och importförbud äro handelsoch fabriksmonopolier lär väl ingen förnuftig menniska ens söka bestrida. Prohibitisternas invändning att, om man tager bort monopolierna, så skola industrioch fabriksidkarne gå under, 1 hvilket fall de af dem beroende arbetare skulle bli brödlösa, har, om man närmare skärskådar saken, föga att betyda, då de förre mycket väl kunna uthärda konkurrensen med utlandet, äfven om de icke, såsom nu, få njuta 15, 25 å 40 procents skydd på sina tillverkningar, och hvad beträffar de sednare eller arbetarne, så ir Sverge lyckligtvis icke så öfverbefolkadt, att ju icke andra förvärfskällor kunde, i sådan händelse, stå dem till buds. . Rörande den nu afslutna traktaten med Frankrike, så kan det icke föruekas att den ju i första rummet afser att gifva ökad fart åt handelsoch sjöfarts-förbindelserna med nämndeland, att underlätta exporten af våra råämnen och importen af åtskilliga af våra nödvändighetsartiklar. Ingen som har följt med statsckonomi