utan i dess ställe årligen förökas. Förnekas kan icke, att hela Europa är stadt i stark utveckling, att kapitalet uppsamlas af arbetssamma händer, att lättheten till kredits erhållande ir ökad, och att mängden af blott och bart värdemätare har förvänansvärdt vuxit. Men just denna lätthet att förskaffa sig penningar har förledt Europas stater till ett otroligt lättsinne. Det ena året efter det andra lefver man på framtiden, och räntorna af statsskulden öka sig till den grad, att man till och med har svårt för att anskaffa dessa räntor, och statsbankrutten hotar att rycka allt närmare. De flesta af Europas stater hafva redan sett sig nödsakade att förminska de största af siva utgifter, de oproportionerliga utgifterna för den stående hären. Med undantag af Preussen hafva alla Europas stormakter minskat sina armeer, och blifva snart nödsakade att i än högre mått göra det.