Dagens Nyheter – 10 januari 1866, sida 1

Statslån. Lån och aldrig aunat än lån från ena ändan af Europa till den andra. Spanien har så ofta och så skamlöst lemnat sina förpligtelser mot sina borgenärer ouppfyllda, att ingen nuamera vill köpa spanska papper. Likval upptager det län till hvad pris som helst, hellre än att isin stolthet släppa efter för sina fordna, en gång i strängt beroende hållna, kolonier. Frankrike letver likaledes blott på lån, som upptagas, det ena efter det andra, och den framställning, som sjelfve finansministern Fould nyligen gjort om Frankrikes finanser, är sådan, att man icke lätt glömmer den. Det är nog, om man anmärker, att franska statsskulden under kejsartiden har ökats med mer än 5000 millioner franes, och de medel till hvilka finansministern mäste gripa, äro af en alltmera förtviflad art. Italiens finanstörvaltning är exempellös, man vore färdig säga vansinnig. ÅA ena sidan har det unga konungariket uppställt en särdeles stor arme, för att kunna rycka Venetien från den österrikiska arffienden. ÅA andra sidan inser det dock, att för närvarande tiden härför icke är den lämpligaste. Krig eler afväpniug— begge delarne kan man förstå, men att vilja vara fred och på samma gång underhålla en landets krafter mycket öfverstigande stående här, det är en politik, som efter hvad man kan tycka icke alltför mycket skiljer sig från vansinne. Man har beräknat, att Italien, sedan det blef en stat, har dubbelt så stora utgifter, som förut alla de särskilta staterna til Ihopa hade. Äfven Paåfven vill förpanta kyrkogodsen för att möjliggöra ett nytt lån, och man har beräknat, att kyrkostaten proportionsvis är den mest tta stat i Europa. Österrike är i allt Italiens motståndare, men då det väller att ursinnigt slösa bort penningar, likna de hvarandra fullkomligt. Det har nu förskaffat sig 90 millioner gulden efter en räntefot af I å 10 procent, alltså verkligt ocker, men Vienertidningarne beräkna redan, att härnäst 60 millioner gulden äro nödvändiga. Turkiet hade ända till Krimkriget så godt som inga skulder. Sedan dess har den höga Porten riktigt skrutt öfver att den just nyss har kunnat upptaga ett län af 100 millioner rdr till bara 10 procent. Ryssland har genom Krimkriget och polska upproret så uttömt sig, att ett nytt lån väl icke länge kan låta vänta på sig. Sverige har också just nu lånat, om det än har varit för jerubanorna; men Sveriges financiella omständigheter äro sådana, att Hamburgerbankirerna betänksamt skaka på hufvudet. Preussen försöker af goda grunder att utan lån uppthålla sig, och likväl — har det icke just nyss afslutat ett lån, som kommer att stå staten ganska dyrt? Har det icke för den proportionsvis ringa summan af 13 millioner thaler uppoffrat sin rätt att öfvertaga NKölner-Mindener-jernbanan? Och om det nu med penningar vill hålla Österrike skadeslöst för Holstem, så kan det väl icke gerna göra det utan att låna. Kortligen — om vi kasta en öfverblick öfver hela Europa, så är det blott England och IHolland, som föra en förnuftig hushållning, ty oförnuftigt måste det väl alltid kallas, när statsskulderna under djupaste fred icke förminskas,