Dagens Nyheter – 5 januari 1866, sida 2

blet naturligtvis högeligen förvånad — han hade icke drömt om något sådant — man kan också drömma om det som är angenämare än eldsvåda och polis — men det var icke tid att resonera — och kort derefter klämtade det ingenstädes i hufvudstadens kyrktorn jemnare och pålitligare än i Ladugårdslands klockstapel. Gubben som är gammal och i många år innehaft sin plats såsom tornväktare bör derigenom vara något ursäktad för sin förseelse. Sven SR PETER Fest för d:r Gvmelius i Örohro. Ett stort antal af Örebro stads invånare hade i lördags afton till en fest på hotellet inbjudit stadens kyrkoherde, d:r Gumalius, för att betyga honom sin aktning och erkänsla för hans öppna, reformvänliga uppträdande i presteståndet. Skålen för hede sten föreslogs af litteratören C. W. Lindblad, som, efter framhållandet af doktorns förtjenster om den stora reformfrågans lösning, erinrade om hans flerfaldiga verksamhet inom komunen, och särskildt om hans nitiska omvårdnad om alla undervisningsverken på platsen och främst bland dessa om den tekniska skolan, som med skäl kunde anses såsom hans skapelse. Derför hade man ock velat vid detta betydelsefulla tidskifte äfven i Orehro fästa ett varakticare minne, i form af en stipendiefond vid samma tekniska skola, och utbad sig talaren, att denna fond, bildad genom fvivilliga bidrag, måtte få antaga namnet: Doktor Gustaf Wilhelm Gumeelius stipendiefon d. I det tal hvarmed d:r Gumselins tackade för skålen och stipendiistiftelsen kastade han en jemförande blick på det afcående och det inträdande statsskicket, eonade det förra ett vänlist erkännande, men blottade dess största svaghet, ätnd sskilnaden med deraf följande ståndssplit. På det nya gjorde talaren sig vackra, men icke alltför stora förhoppningar. Det vore ännu oförsökt och kunde genom oklokt brådskyndande få en skef riktning och föranleda till reaktion. Vid festens slut infann sig Örebro sångförening med standar och lyktor samt följde. liksom ock deltagarne i aftonens samqväm, d:r Gummelius till sitt hem, der flera sånger utfördes. Derifrån hbeoaf sig sångarskaran till Engelbrektsstoden, der iter ett par fosterländska sånger höjdes, hvarefter sångföreningen bringade stadens riksdagsman, handl. L. Wistelius, en serenad. I sammanhang härmed, berättar Nerik. Alleh., att Örebro baptistförsamling på nyårsdagen Jät genom en deputation öfverlenma en tacksägelseadress till d:r Gum:ielius. Den här ofvan nämnda stipendiefonden steg på lördagsaftonen till något mer än 1,250 rdr. En trogen häst. Förliden lördag på e. m. syntes en mer än väl förplägad dalbonde styra vägen från Wenersborg öfver sanden mot Djupdalsbron. Utkommen på det fria, manade han sin häst i fullt fyrsprång och höll utåt sjön tills vattnet stod vid hjulnafven. Kärran gick nu öfver en sten och vid denna rörelse föll bonden ur åkdonet och i vattnet; men hästen öfvergaf likväl ej sin husbonde, utan vände och gick rakt mot det ställe, der fallet skedde. Bonden. som i hast blef nykter. insåg sin hästs soda vilja och erep i den nedhängande tygeln samt svingade sig åter upp i kärran, beredd att under hemvägen kropptorka sina genomdränkta kläder. Trikiner har nyligen påträffats i en fläsksida som blifvit inlemnad till undersökning på trikinbyrån i Lund. Qvinlig postföreständerska, I Figeholm har poststyrelsen förordnat en mamsell Lisen Lindgren till postförestånderska. Reformfester å landsbygden i Skåne hafva firats i Åstorp, Sjöbo och Broby, på dessa ställens västgifvaregårdar. (Så Westerås stadsfollmäktige lära beslutat att på allmän bekostnad fira en fest öfver representationsreformen. Hedersbetygelse. Då Malmö siads representant vid riksdagen dagen före julafton kom hem, tågade stadens sångförening på aftonen till hans bostad med sin fana i spetsen. Der afsjöngs först en vacker sång och öfverlemnades derefter till honom, såsom föreningens ordförande ett album med porträtter af alla dess medlemmar. Frimureri och tjufveri. Tjufvar hade i Venersborg sistlidne julafton på qvälle n genom inbrott banat sig v till sällskapet P. B:s teaterkostymförråd, icke anande att de inkommit i sjelfva frimuvreriets allra heligaste, bland bilor, svärd ete. En arbetskarl på Blåsut hade samma afton omkring kl. half tio å Dalbobron mött en lång ljuslagd med mustascher försedd person, på ryggen bärande en stor i rödt tyg innesluten packe, styrande kurs mot Dalbobergen. Här skedde ock inventeringen, men 0 fasa, rofvet bestod endast af trolleripersedlar — hvad veta vi som stå utanför templets portar! — hvadan tjufven förskräckt öfvergaf sitt byte. Juldagen märktes af en förbigående gqvinna något lysande föremål på detta ställe, men af fruktan för trollskott vågade hon icke närma sig, hvadan en. äldre gumma, som icke fruktade sjelfva Leviathan, tillkallades, då med en lång stång det vaderliga föremålet undersöktes och befanns vara de ofvannämda stulna kostymerna. Hvad om ännu saknades äterbars ädelmodigt, väl och st Nog SOA VÄNDE EEE RS kB PT RB YIN pr rt a AN VE ANSE ET Te TT VT EE