Dagens Nyheter – 3 januari 1866, sida 2

Smånyheter. Xonungen i fara. Då konungen i lördags var stadd på sin vanliga middagspromenad och, på återväg, kom Drottninggatan utför såg han, vid hörnet af Hötorgsgatan, framför sig en äldre, civilklädd militär. Då konungen gick om honom tog h. maj.t af sig hatten med helsningen: god dag, öfverste, hur mår du?, I detsamma kom en åkare körande med pardroska och skulle vända i hörnet. Han var nära att köra på både konungen och öfversten, men dels kann han sjelf hejda hästarne, dels gaf konungen en lindrig stöt åt ena hästens hufvud, så att farten minskades. Imellertid stötte den ena hästen omkull öfversten och trampade honom på ena benet, hvarjemte öfversten fick någon lindrig skada i ansigtet. Kort frihet. Förliden fredagsafton kl. 7—8 hade en qvinna vid namn Jansson beredt sig tillfälle att rymma från norra korrektions-inrättningen. Anmälan om förhållandet skedde genast till traktens polisvaktkontor, och cirkulär afgick derifrån till de öfriga polisvaktkontoren, men då var hon redan gripen. Hon hade nemligen i sina fångkläder utan att väckt uppseende hunnit till högvakten vid Gustaf Adolfs torg, hvarest hon anmälde sig för att få tala med konungen. Hon öfverlemnades till polisen och återfördes genast till vederbörlig ort. Hon fick ej länge njuta af friheten, emedan allt det omnämnda passerade på mindre tid än halfannan timma. Så ser jag dig åter! Från en handtverkare, boende i huset AA 65 Stora Badstugatan å norr, bortstals, ett par dagar före jul, en ny öfverrock. Vid upptäckten att rocken var försvunnen, anmälde handtverkaren förhållandet till polisen, pantlåneinrättningen samt pantlånarne, men utan framgång. Förliden lördagsmorgon gick samme handtverkare öfver Hötorget, då han mötte en mansperson, som till salu utbjöd en öfverrock åt honom för 30 rdr. Vid närmare påseende befanns det vara hans egen rock. Då han efter öfverraskningen hunnit sansa sig, hade redan tjufven begifvit sig på flykten. Fogelfängaren och grosshandlaren. I ett litet uselt hus vid Roslagstorg, som ännu qvarstår i nästan samma skick som då salig Lasse-Maja der hade sitt tillhåll, bor en beskedlig fogelfängare. Till jul hade han gjort en god fångst, nemligen