Dagens Nyheter – 3 januari 1866, sida 1

Tidens tecken. Julen har medfört några rätt vackra presenter, äfven åt de krönta hufvudena. Kejserlige prinsen i Frankrike fick sig från kejsaren af Österrike genom hans sändebud i Paris furst Metternich tillstäldt storkorset af Stephaunsorden, och kejsar I Napoleon sjelf mottog ett egenhändigt bref från samma häll. Det ser således ut som förhållandet mellan Frankrike och Österrike skulle blifvit bättre, och ryktet om ett formligt förbund dem emellan vinner allt större saännolikhet. Furst Metternich skulle derigenom ha uppnått det mål, för nvilket han länge arbetat, och Österrikes allians med Preussen blifvit minst sagdt mindre fast än förut. Emellertid torde man icke böra taga en så vigtig underrättelse för gifven, innan man hört något mera derom. Vi vilja tills vidare endast anse den såsom ett anmärkniugsvärdt tidens tecken. Men kejsar Napoleon har dock gifvit en ännu dyrbarare julklapp än han erhållit. — Det heter nemligen att han skänkt päåfven 10,000 soldater, icke af tenn, utan verkliga med kött och blod. Påfven skall taga dem i sin sold. och dermed skulle den pälliga armeen vara bildad. Verlden hade hittills grubblat mycket på hur det skulle gå med utförandet af det i September 1864 mellan Frankrike och Italien afslutna fördraget, enligt hvilket franska trupperna skulle inom två är ha lemnat Italien. Man har tvistat om huruvida fransmännen skulle lemna Rom eller icke. Och nu löser sig gåtan helt oväntadt på det sätt, att de verkligen lemna Rom, men på samma gäng stadna qvar der. Man kallar dem bara påtliga trupper, och så är allt i sin ordning. Skillnaden är endast att franska finansförvaltningen blir qvitt utgiftsbördan för den ändlösa ockupationen af Rom, och ait påfven sjelf får betala den eviga stadens garnison. Men hvarmed? Påfvens finanser äro jemnt upp de sämsta i hela Europa, och detta är ingenting underligt. Påfven har förlorat största delen af sina verdsliga besittningar, men mäste betala räntorna på kyrkostatens samtliga statsskulder, och derföre förslå icke de rättrognas milda gåfvor på längden. Nu heter det dock att den öfverenskommelse, i kraft hvaraf de dertill nödiga 25 millionerna skulle öfverflyttas på konungariket Italien, skall vara nära un08g afslutad. Underhandlingarne tvekas hittills varit förda mellan franska sändebudet grefve Sartiges och pållige statssekreteraren Antonelli; italienska regerimgen, som fordrar att påfven skall erkänna konungariket innan det kan bli fråga om att öfvertaga skulden, synes deremot icke haft någon del deruti. Tvertom tycks Na