Dagens Nyheter – 30 december 1865, sida 1

ödets jernhand, men hon fällde tårar vid tanken på hvad hennes trolöse älskare måtte ha lidit, och af hela sitt hjerta beklagade hon att hans lif varit så olvckligt. — Hade jag blott förr haft kunskap om hans förlägenhet och nöd! utbrast hon gång efter annan till fru Arnold; jag kunde då hafva frälst honom från undergång, kanske räddat hans olyckliga hustru från den förnedring, hvari förtviflan säkerligen sänkt henne. Herr Maitland och Amy ha båda varit hårdhjertade, då de hvarken hjelpt Harry eller talat om hans förlägenhet för mig. Arabella begaf sig ögonblickligen till London, åtföljd af en tjenstflicka. Ilon längtade cfter att få träffa Harry, men hon ville icke besöka honom, utan att vara viss på att han sjelf önskade sc henne. Hennes betänkligheter blefvo snart häfda genom ett bref från den sjuke, hvari han bad henne helsa på sig i sällskap med herr Arnold. Kapten Vaughans kroppsoch själskrafter voro så förslöade, att han icke erfor någom ynnerlig rörelse vid tanken på att han skulle få återse Arabella. Med henne deremot var förhållandet annorlunda. Hon var ännu ik full besittning af helsa och krafter, och hvad mera: är, hon var äunu vacker, elr hon. naturligtvis förlorat ungdomens ypPPiga fäcring. Hennes: hjerta slog väldsamt då hon trädde in i det. mörka, dystra fängelse, der den hon älskat högst på jorden vistades, Hela hennes kropp: genomfors af en darrning, så att hon var tvungen att stödja sig vid. herr Arnolds arm, medan de gingo öfver fängelsegården och uppför trappan. Den gode presten hviskade ihennes