Dagens Nyheter – 30 december 1865, sida 1

ul tror vara villig att bistå er, ty jag vill ej taga mamsell Stuarts ädelmod i anspråk mer än nödigt är. Om två celler tre förena sig, kunna de lättare hjelpa er, än en ensam. — Jag hade förr i verlden en vän, Frank Arnold, som jag nästan väntade få se, då ni var så god och kom in till mig; men det är längesedan jag hörde något utaf honom och jag r rädd för att han dött i Indien. Han var advokat här i Eugland; men fick en ypperlig anställning derborta. — Frank är lyckligtvis icke död, sade herr Arnold. Han är min bror, och det var cgentligen för att mottaga honom, som jag for upp till London. Han skulle ha kommit med förra postångfartyget, men har blifvit uppehållen någorstädes på vägen. Frank är vik och dertill nwugkarl. Jag är säker på att han vill hjelpa er. Fatta derföre mod och blicka framtiden till mötes med mera tillförsigt samt glöm icke att sätta er lit till honom, som styrer allt visligen och till det bästa. -Presten Arnold berättade för sin hustru omständligt förloppet af sitt sammanträffande med kapten Vaughan och öfverlemnade åt hennes godtfinnande att tala om mycket celler litet deraf för mamsell Stuart. Arabella blef djupt bedröfvad öfver denna underrättelse. Att Harry — hennes funna käre Harry — skulle försmäkta i ett bysättningshäkte! Att han hade förlorat sin hustru och alla sina barn, så när som på cn liten flicka, hvilken syntes dömd till en tiggerskas lott! O! det var alltför förskräckligt. Hvilken lefnadshistoria blef icke här afslöjad för heunc! Hon hade i sanning i fullt mått blifvit hämnad af tt