Dagens Nyheter – 29 december 1865, sida 2

Arabella hyrde ett vackert landställe i niärheten af den stad, der hennes kusin bodde, och som under somrarnue var mycket besökt af badgäster. Hon blef snart bekant med ortens förnämsta familjer, men ehuru hon icke skydde umgänge, deltog hon högst sällan i sällskapslifvet. Hon använde en god del af sin tid och sina tillgångar, som voro temligen betydliga, till att göra godt åt de fattiga, och hennes lif var så till vida lyckligt, att det var ett lugut och verksamt lif. Men hon längtade ofta efter att få höra något om Harry Vaughan. Genom Amy hade hon fått veta att han lemnat militäryrket, men Amy hade icke velat tala om för henne att han måst sälja sin tjenst, för att betala sina skulder, och att han nu hufvudsakligast lefde af herr Maitlands frikostighet. Amy visste, att Arabella icke hyste någon ovilja mot sin fordne älskare, och hon var öfvertygad om; att hon med sitt utomordentligt goda hjerta skulle uppoffra hela sin förmögenhet på Vaughans familj, om hon fick veta, att den var i nöd. Herr Maitland var derutinnan ense med sin hustru, att Harry hvarken afsjelfkänsla eller takt skulle afhållas från att mottaga understöd af Arabella, och det föreföll honom obilligt, att hon skulle betungas med att underhålla en man, som betett sig så illa mot henne, en qvinna, som narrat honom och intagit hennes plats, och deras sannolikt illa uppfostrade barn. Allt hvad Amy sagt Arabella var att kapten Vaughan och hans familj bodde i Wales, att han förlorat två barn, men att två andra lefde och höllos kära af sin far. Arabella föreställde sig ett lyckligt familjelif, ett vackert landtställe i Wales vilda bergstrak