Dagens Nyheter – 28 december 1865, sida 3

slående uti denna argumentering och öfverenskom med herr Fox om att fickan skulle spela den uppgifna rölen. Fox var, som du kan förstå, hjertans glad att hafva fiskat upp dig; ty det gjorde honom detsamma, hvem flickan gifte sig med, blott han blef af med henne. Men fru Thompson måtte ha ansett dig för en rik man, ty eljest skulle hon ej hafva sökt fånga dig. — Jag tror det gick ett rykte, att jag egde plantager 1 Vestindien, och det låg naturligtvis 1 mitt intresse att låta verlden förblifva i denna tro. — Nå, jag inser, att ni å ömse sidor blifvit narrade, sade Arnold och vände sig bort, för att dölja det förakt som stod att läsa i hans ansigte. Harry promenerade häftigt upp och ned i rummet, förbannande sig sjelf, fru Phompson och herr Fox. Derefter begynnte han jemra sig deröfver att han ej tagit Arabella med hennes 500 pund om året. — Jag säger dig, att det är de 300 punden om året och ej flickan, som du saknar! I sanning, Harry, du ser alltför mycket på pengar, utbrast Arnold. — Hvad skall jag göra? Hvad råder du mig till? Skiljas vid henne? frågade Harry, utan att bry sig om Arnolds anmärkning. — Ingalunda. Du skulle då få två hushåll i stället för ett. Du kan ej begära äktenskapsskillnad; du får se till att du tager dig fram med henne, så godt du kan. Ingen behöfver veta, hvem hon är eller huru hon fångade dig, om du blott vet att uppehålla skenet. Bemöt ej den stackars flickan illa; hon är ju i alla fall din hustru. Jag har några inflytelserika