Dagens Nyheter – 28 december 1865, sida 1

— Herr Fox, den unga damens far, önskade betrygga sin dotters framtid genom att sätta in en penningsumma, hvaröfver han hade att förfoga, i ett vinstgifvande företag samt uppdrog åt sin bror att ombesörja denna angelägenhet. Denne värde herre bedrog honom på pengarne, under föregifvande att han derför köpt aktier i några utomordentligt vinstgifvande grufvor, och då flickans mormor, som du förmodligen gjort bekantskap med i Scarborough, efter fadrens död upptäckte bedrägeriet, beslöt hon sig för att göra sak mot advokaten, för att få pengarne tillbaka. Hon vände sig i sådant syfte till mig bland många andra; men innan saken hann inför rätta, kommo Fox och den gamla frun öfverens i godo. — Voro Eudoras far och mor gifta? — Nej, det voro de icke. Harry Vaughan gömde sitt ansigte i sina händer och hela hans kropp skakades af den starka sinnesrörelsen. Ett par minuters tystnad inträdde; derpå utbrast den olycklige unge mannen med en djup suck: — 0, Arabella, du är hämnad på ett förfärligt sätt! Advokatens skarpa öra uppfångade namnet. — Arabella, aha! tänkte han. Min vän måtte ha begått en vida större dumhet än jag kunnat ana. Derpå frågade han högt: — Hvem är Arabella, Harry? — Den älskligaste, den bästa, den renaste, den skönaste bland qvinnor, Arnold! En engel, som jag kunnat vara stolt öfver att kalla min, men som jag öfvergaf för denna usla bedragerskas skull! Hvilket nöt jag varit! — Höll Arabella dig kär, Harry?