Rane hans ögon fingo andra föremål att hvila på, och han träffade tillsammans med sina gamla kamrater — då började minnet af den täcka sångerskan på S:t — att förblekna, åtminstone lefde hon icke ständigt i haus tankar. Harry tillbragte vintersäsongen i London; och som han var en vacker, behaglig och bildad ung man, bjöds han ofta på middagar, hvilket var en stor besparing för hans kassa. Det var under den följande hösten han for på besök till en vän i Scarborough, detta tillhåll för iäfventyrare och lyc Här träffade han mamsell BEudora Belmont, och det fördelaktiga intryck, han tycktes ha gjort på henne, hvilket hon alls icke brydde sig om att dölja, smickrade på det högsta hans fåfänga. Ryktet förmälde, att hon egde en stor förmögenhet, och detta var en hufvudsaklig förtjenst. Mamsell Belmonts toalett var i allmänhet lysande, om också icke smakfull, och hennes fingrar voro rikt besatta med ringar, men om stenarne i dessa voro äkta eller icke, hsde ej Harry erforderlig kännedom att bedöma. Det vanliga koketteriet begynte. Harry erhöll all möjlig uppmuntran — ja mera än han ville ha — och slutligen började han med ulvar tänka på den rikedom, lyckan lagt i hans vig. Han egnade Arabella ett halft dussin suckar och tog derefter sin tomma portmonnä i betraktande. Om han gifte sig med Eudora, skulle han kunna hålla en kock af första ordningen och förskaffa sig alla möjliga beqvämligheter, som göra lifvet angenämt. Han måste medgifva att Arabella var en mycket vackrare, mycket mera bildad och intagande ficka; men — så kunde han icke heller förbise den