Dagens Nyheter – 19 december 1865, sida 1

ilitärväsendet och friheten i Amerika. Vid en fest, som den 8 dennes Paris vistande amer ternas ällits af i kanare sttrade förenta staudebud, hr Bigelow, till sina landsmä I dag, årsdagen at en tacksägel i fädernesland, har jag slutit mig till eder, emedan vii dag ha större skäl än någonsin förr att räkna på en period af fred med hela verlden, för hvilken ingen politiker kan bestimma någon gräns. Den tappre general (Shotield), som befinner ig ibland oss, yttrade nyligen: Vårt land har på sista halfäret hemförlofvat och ät det borgerliga lifvet återgifvit 800,000 soldater; något bättre bevis på vårt fredliga sinnclag kunna vi icke gifva. Ian sade mig också, att vi behålla en reserv på 200,000 man), aterstoden af den största arme historien vet att omtala, på det vår politik ej må beskyllas för svaghet. ... General Shofield kommenderade venstra flygeln af general Shermans arme under den ryktbara marsch, som gjorde slut på kriget. Ian var en af de tappraste bland de improviserade soldater, hvilka förvånat verlden lika mycket som franska republikens soldater. Ilan har med få ord uttryckt den amerikanska filosofiens karakter, såsom den uppfattas af alla frisinnade. Ett folk — sade han — som beständigt njutit en så stor persoulig frihet, att det icke ens syntes märka att det hade en regering i fredstid, fann plötsligen under det borgerliga kriget att samma regering blef den starkaste afalla: en regering som förmådde bringa armeer och flottor på benen, hvilka i afseende på antal, individernas fysiska och moraliska egenskaper, massornas rörlighet och disciplin öfverträffat allt hvad verlden hittills sett. Men ett ännu mera storartadt och glädjande skådespel, ej blott för Amerika utan ock för den civiliserade verlden, var det då dessa ofantliga armeer efter fullbordadt verk lugnt upplöstes, och officerare, soldater och sjöfolk återvände lika stilla till fredens viärf, som en kristen på söndagen går från kyrkan till hemmet, och detta såsom ännu bättre medborgare än innan de blefvo soldater. ... Af denna stora lärdom framgår att ett folks sammanhålluingskraft och förmåga att häfda sin plats bland nationerna äro oberoende af regeringsformen, (detta var en fin pik åt franska kejsarväldet), och att den största koncentration af nationalstyrkan låter förena sig med den mest obegränsade borgerliga frihet. Låtom oss gemensamt fira denua triumf för vår älskade folkregeringsprincip!