—m—-— —.—.—. .XL Os — — — 222!HHH—0 honom. Han visste att hans far gift sig för! andra gången och blifvit omgifven af fem å sex små Vaughanar, som skulle ha mat och kläder. Han misstänkte att hans far, en slösande och vårdslös man, måhända var i förlägenhet, men hans egen förmögenhet, trodde han, måste vara i behåll. Hans syster, hvilken var ungefär lika gammal som sin stjufmoder, hade nyligen olifvit gift, och herr Maitland, hennes äkta hälft, nog sett till att hennes mödernearf icke förskingrats Det var, såsom vi antydt, en stor nedlåtenhet af kapten Vaughan, som vunnit, icke sina sporrar, men sitt kompani vid Waterloo och sedan blifvit uppburen och smickrad öfverallt der hans regemente varit stationeradt, att lemna sina tappra stridskamrater samt alla festligheter och nöjen, som han plägade vara m:d på; men en tom pung kräfver många offer, och då fred var sluten och kapten Vaughan, såsom många andra militärer, fick nöja sig med half sold, återstod för honom intet annat att göra än att resa bort och ta reda på om hans hjelpkällor på andra sidan hafvet alldeles utsinat. Han fann en utomordentlig lyx vara rådande i sin fars hus. Der spårades minsann ingen brist, och kapten Vaughan kände sig fullkomligt lugn för sitt mödernearf, då hvarken hans far eller någon anvan medlem af familjen gaf den mista antydan som kunde väcka oro. Allt gick lugut sin jemna gång. Der voro middagsoch aftonbjudningar, ridpartier och alla slags nöjen. Öfverallt träffade han den vackra Arabella Stuart, Han såg henne omgifven af beundrare, och som han icke hade något annat