Dagens Nyheter – 13 december 1865, sida 1

dömt. Vi äro inbjudna gäster att deltaga i utställningen. Vi hafva således ingen rätt att uttala något tadel öfver komitens anstalter. Men det må dock tillstädjas mig som enskild man att säga Dem, att vi i sanning hade väntat att den svenska komiten skulle tillvägabringa en utställning som vore i öfverensstämmelse med Sveriges värdighet såsom det första af nordens länder. Vi danskar hafva afstätt från den utställning som vi ämnat att anställa i Köpenhamn, och detta hafva vi gjort för att ådagalägga att vi icke hyste någon ovilja till Sverige, oaktadt att de fåtaliga skandinaverna här gjort allt för att reta oss mot vår östra granne. Men i det att vi afstodo från vår egen utställning, trodde vi att der i Sverige skulle beredas oss tillräckligt utrymme för våra tillverkuingar och att det hela skulle blifva sålunda anordnadt, att fremmande folk som komma dit skulle få ett högt begrepp om hela nordens konstflit. Men detta skall icke blifva förhållandet derest utställningen skall blifva skingrad i särskilda byggnader eller stånd, som på Leipziger messan. Det skall icke blifva någon helhet, utan ett lapperi, der ingen skall veta ut eller in. Man vill icke gå i en utställning och söka timma efter timma efter de utställda artiklarne, och det skulle göra ett helt annat intryck att hafva en öfverskådning af hela utställningen på en gång. Derför må De söka utverka af komiten att den ändrar sin plan och sammanförer hela utställningen i ett storartadt helt. Ofver sanima ämne skrifves från Stockholm till Sundsvall: Det tyckes som en ond genius skulle sväfva öfver hufvudstaden och hafva sin hand med i alla offentliga arbeten. Man kat ej tro annat, då man ser och tänker på alla de kolossala dumheter som här begås. Här håller man nu på alt betyga ett industri— jag hade så när skrifvit palats — hus eller rättare sagdt tre skjul, som skola få namn, heder och värdighet af Industri-palats. Att det kan komma ifråga att uppföra tre ruckel för att inrymma en industriexposition, dertill man till på köpet inbjudit Danmark att deltaga, är sorgligt, synnerligen sedan man vuanv i vialll oi daga natis om sådana utställningar i Paris och London, ehuru dessa voro i större skala; men i Stockholm tyckes ingen galenskap vara omöjlig. Det har likväl offentliggjorts förslag, att, innän byggnaden längre fortskrede, flytta den till andra delen af Carl den trettondes torg eller tvärsöfver gatan, der tillräckligt utrymme fmnes att göra byggnaden så stor att alla expositionsartiklarne kunde rymmas inom ett hus, med det redan färdiga annexet. Men nej! det går icke an: det vore alltför bråkigt. Herrar komiterade tänka som Pilatus: det vi hafva skrifvit, det hafva vi skrifvit, och dermed basta! Hvad utlänningen skall få för höga tankar om vår organisationsförmåga vid åsynen af allt detta elände! Det är verkligen förvånande; att ej materielen och byggmästare införskrifvits från utlandet liksom till vårt s. k. national-museum, der till och med fönsterbågarne äro tagna från Tyskland. Det hade blott fattats, för att göra fiascot fullständigt. FW J — r — ZhfZhsmtamsse