Dagens Nyheter – 11 december 1865, sida 1

min nya bana. Ibland er finnes köpmän, säg hvem af er vill mottaga mig som sin förste bokhållare? Mit tillbud förekommer er omöjligt att antaga, men jag kan icke göra något annat. — Hvilken säkerhet kan ni gifva oss? frågade Thomassin. — Mitt ord, och om icke det är nog så här jag ingen. — Jag vill låta er öfvertänka saken, mina herrar, och kommer tillbaka för att afhemta ert svar. . — Huru skola vi göra? frågade alla fem kreditorerna på en gång hvarändra — Har han några hjelpkällor? — Jag tror att det finnes en gammal rik prefekt i hans familj. — De äro dödsfiender. Från den sidan kan man ingenting vänta. i — Jag ber om förlåtelse, sade Thomassin, han är skyldig mig femton tusen francs; detta hus, hvarifrån jag kan jaga honom bort, är min pant, och jag ämnar icke efterskänka det minsta. — Tänk på de utgifter han har gjort sedan han blef gift. Han har ruinerat sig för sin hustrus skull. Han gaf henne fester... — Glänsande fester; jag har ofta roat mig på dem. — Jag också. — Det har fört honom till den afgrund der han nn står. — Hade han blott velat tro mig. — Han har nu fått hvåd han förtjent. — Nu gäller det att beräkna hvad vi kunna vinna på att sätta honom i fängelse. Det är