Dagens Nyheter – 9 december 1865, sida 1

slag. För ett år sedan behöfde jag betydliga kapitaler. Hvar skulle jag. finna dem? ;Jag hade redan fått många afslag. Omsider fick jag genom en kommissionär, som var ovetande om hvilken förfärlig tjenst. han. gjorde mig; femtio tusen francs till att reda mig med. Jag betänkte mig länge, men frestelsen var för stor. För första gången glömde jag försigtigheten och tänkte blott på den förmögenhet jag kunde återvinna. Jäåg har sagt dig att skeppet, som skulle bringa mig skatter, uppslukades af hafvet, och nu har döden träffat den .man som lånade mig dessa penningar. Han har lemnat sin förmögenhet till en annan arfvinge. . Den döde hette Georg Durosay, och du känner lika väl som jag, namnet på hans brorson. Emelie böjde ned hufvudet och begge. för: blefvo tysta. Efter några ögonblick höjde hon åter hufvudet och fästade en lugn blick.på sin man, sägande med allvarlig och fast stämma: — Jag tackar dig för det att du icke har dolt något för mig. Ja, vi äro verkligen myc? ket att beklaga, och skulle han verkligen komma, då kan jag icke mera bjuda dig råd: eller tröst. Det skall då blifva min pligt ätt tiga och vänta. Men han skall icke komma att ställa sig emellan oss, hans namn må wi ej ens uttala, utan förskona hvarann från bletta ljudet deraf. Jag fördjupar mig icke i mina minnen, utan : tänker blott. på nutiden: och framtiden. Hvad har blifvit af honom? Jag vet det icke, och jag svär dig vid min ära som äkta maka att jag aldrig har sökt att erfara det. (Forts)