Dagens Nyheter – 5 december 1865, sida 2

rum, eller komma in till mig. Jag tror, att hon är uppstigen. — Ja... För en timma sedan kom en herre, som jag aldrig sett hos er och som kallade sig Garbier, hit och önskade tala vid frun. Nänner ni honom? — Jag svarade, att han kom vid en mycket olämplig tid, men han svarade! säg mitt namn, så tager frun emot mig. Jag fick också, mycket rigtigt, befallning att införa honom. Förefaller det er icke besynnarligt? — Fru Remond, liksom jag, är ingen ansvarig för sina handlingar. Må det vara nog, Bernard, och låt det hädanefter vara sista gången, som du inför mig åtminstone, vågar framställa hennes uppförande i någon tvetydig dager. Gör hvad jag sagt och kom hit, när du fullgjort ditt uppdrag. Brefvet, som jag väntar från Toulon, kommer kanske med morgonposten. Bernard bugade sig och gick. -— Det här får ett dåligt slut, sade han, jag är öfvertygad derom. En olycka förestår. Om den gamla Martha ännu lefde, skulle hon påstå, att det är ett straff ifrån den gode Guden, för det jag burit mig så nedrigt åt, för att akta hennes dotter, som hon kallade min hustru. Hon hade misstankar om saken, den gamla hexan, och skulle med glädje hafva hängt mig utan allt omsvep. För min del anser jag det nu vara för sent att undersöka förhållandena och tror, att orsaken till vårt olyckliga äktenskap bör sökas i den enas svartsjuka och den andras likgiltighet.