Dagens Nyheter – 4 december 1865, sida 2

-— Jag ber ingen af er, mina herrar, återto! Remond med allvarlig röst, hemlighålla hva här försiggått. Mamsell Richomme behöfve icke rodna för någon, då den som hon ger sin hand, ej har någon förebråelse att göra henne. — Adelmodige vän! sade fru Derey sakta och räckte honom harden. Emelie kastade på honom en frågande blick. — Mina herrar, ha ni genomletat byggnaderna vid det gamla arrendatorsbostiället? frågade Remond. — Nej. — Bernard kan följa er dit. Ifall det är sannt att Vernon kommit tillbaka, är det ganska troligt att ni finner honom der; ty der är godt om gömstillen Medan de lagade sig till att följa detta råd, frågade Emelie: — Har ni sett honom? — Ja. — Min herre, bvad har ni gjort? —Jag hade lofvat er att rädda hans lif. Han har nu tjugu minuters försprång och jag skall dra försorg om att de som söka honom bli uppehållna ännu en fjerdedels timma. Gå ni in med Martha? Jag skall snart ge er underrättelser. Derpå tillade han för sig sjelf: — Vernon! Vernon! tag henne nu ifrån mig om du kan. (Forts.)