Dagens Nyheter – 1 december 1865, sida 2

——— ÖRREeee medel för att slita mig ifrån honom... hon vill att jag skall gifta mig med Remond. Jag har satt mig deremot och skall alltid göra det; men derigenom ådrager jag mig hennes vyrede. Kanhända skickar hon mig bort ifrån sig — och hvad skall då blifva af mig? Jag ser blott en utväg, och det är att följa Vernon —resa med honom i afton. — Resa! — Ja, Martha; han har föreslagit mig denna utväg och allt är förberedt till vår flykt fastän man anklagat honom, och jag ett ögonblick trott honom brottslig, så lägger jag nu med förtroende mitt öde i hans hand. Han hotade mig med att öfverlemna sig i sina ficnders väld och skulle hafva gjort det, om jag ej samtyckt. Utom dig är det ingen, som vct hur högt jag älskar honom, och hur ren min kärlek är; likväl mäste jag qvarlemna ett brännmärkt namn, en fallen flickas rykte... Bry dig ej om att försvara mig, utan tänk på mig med mildhet och öfverscende, om jag lemnar dig; du svarar icke, och jag hör att du gråter... — Jag gråter, emedan ni vill skiljas från mig. Och du fördömmer mig kanske, utan att vilja säga det! Må Gud beskydda er mitt barn. Jag har ingen rättighet att sätta mig emot crt beslut; jag är för er intet annat än en stackars gammal tjenarinna, som, sedan hon i så många år förtjenat sitt bröd i er familj, gerna ville offra er sina sista dagar. Om jag kunde följa er, så skulle jag bedja er taga mig med. — Du har varit min enda förtrogna, och, näst efter honom. är dn den, som jag mest äl